Aftonbladet – 27 maj 1846, sida 3

i trots af sin så kallade garanterade neutralite har stor orsak att vara bekymradt för sin oaf hängighet. Tyska förbundet, som tryggar Ba dens, Wärtembergs, Nassaus, Hannovers oct så många andra små staters oafbängighet, kar äfven erbjuda Belgien den bästa garantien; ja understödt af den nya tillvexten, skulle tysk förbundsmakten vinna ökad styrka i det yttre och federativsystemet i det inre. Så ofta jag vidrört detta ämne i Belgien, ha jag alltid hört den invändningen, alt en när måre förening med Tyskland väl icke skulle hota oafhängigheten, men deremot statsförfattningen och de med så mycken möda förvärf. vade konstitutionella rättigheterna. Men mar glömmer, att de konstitutionellt sinnade i Tyskland skulle vinna ny säkerhet och lilskraft genom tillvexten af en så kraftfull stat, och att denna lifskraft skulle verka tillbaka samt bereda en ny borgen för belgiska konstitutionens okränkbarhet. Å tyska sidan är just detta otvifvelaktigt en orsak, som gör Belgiens inträde, tillvexten af ett såffrihetsälskande, stridsfärdigt folk, föga önskvärdt för regerivgarne; men kan detta afseende tagas i beräkning i fråga om de stora fördelar, hvilka Belgiens införlifvande skulle medföra för tyska förbundet? Redan på den tid, då kongressen i Wien hölls, fanns ett parti, som önskade, att de gamla riksländerna måtte införlifvas med tyska riket, i stället för att deraf bildades konungariket de förenade Nederländerna. Sedan äro trettio år förflutna. I bändelse af krig kunna Holland och Belgien icke bestå, hvar för sig; frasen om