Aftonbladet – 27 maj 1846, sida 3

Mm Mm af dubbel vigt, att fördraget mellan Belgien och tuliföreningen har gjort en så lycklig böran och medfört så mycken fördel för begge rikena. I sednare tid har man ofta fått höra, att tullföreningen endast är en tysk förening, som icke tillstädjer en fremmande, till tyska statsförbundet icke hörande, makt inträde. Denna grundsats är en diplomatisk uppfinning, som icke håller stånd mot en fast vilja hos Tyskland. Om Schweitz, om Osterrike ville sluta sig dertill, med sina italienska och uagerska länder — och den dagen hoppas vi upplefva — hvem kunde hindra tullföreningen från att upptaga dem? Ar Ungern mer tyskt än Belgien? Visserligen är den tiden ännu icke kommen, då ett fullständigt inträde i tullföreningen är möjligt; men msn bör ständigt hafva detta yttersta mål för ögonen och förbereda dass ernående, på begge sidorna om Maas. — Än mer, konung Leopolds dynastiska politik måste nödvändigt, om ock årslånga förberedelser dertill skulle behöfvas, sträfva efter upptagandet i tyska förbundet. Visserligen skulle större hinder möta utförandet af denna plan, än upptagandet tullföreningen; men en fast och ihärdig poitik, ett klokt begaguande af omständigheterna kan fylla minga remmnor. England, Ryssland och Österrike skulle långt heldre rösta för Belsiens upptagande i tyska förbundet, än för dess uförlifning med Frankrike. Ja, för att icke lifva sin grundsats otrogen, kunde förbundet öra Belgiens germaniska beståndsdelar, dess ordna sammanhang med tyska riket, gällande; ch för hvem skulle detta vara fördelaktigare, n för Belgien, som i sin isolerade ställning och