—e Robert! Sir Robert! — ropade hon. — Tala med herti en; bertigen vill icke befalla tories; tories vilja ej ur öfverbuset; lorderna vilja icke upphäva spanmilslagen; och mina barn kunna ej få något bröd. — Sir Robert svarade: Tories hafva insatt mig i mitt embete, det vet jag; men jag ville väl ändå stäcka vingarne litet på dem, om jag blott finge en påstötning — ett tort factam, som kunde sätta mig i förskräckelsev — Nu gick den lila frun ifrån sir Robert och begynte se sig om på alla kanter, efter ett stort och förskräckligt factum. I detsamma märkte hon en röst, som sade: Jag skulle nog hjelpa er, om ni blott kunde skaffa fram en man, som ville stifta en förening. Men det faller mig något in: här fions en sådan man: en viss Richard Cobden. — Och frun gick tiil Richard Cobden oeh sade: Cobden! Cobden! Sufta ändtligen en förening! Föreningen skall snart bli ett fsetum; ty ännu fians icke något actum, som kan sätta sir Robert Peel i för;skräckelse, och annars vill sir Robert icke tala med hertigen; hertigen vill icke befalla tories; .ories vilja icke ur öfverhuset; lorderna vilja cke upphäfva spanmålslagen och mina barn få cke något bröd. — Då stiftade Cobden förningen; förenngen blef ett factum; factum krämde Pee!; Peel begynte tala med hertigen; iertigen började befalla tories; tories begynte å ur öfverhuset; lorderna lagade sig i ordning tt upphäfva spanmilslagen; och så ändtligen unde den lilla frun skaffa bröd åt sina 24 pillioner barn. Det var ett förskräckligt spring on bade, dessförinnan.