IM DET BEFARADE BONDREGEMENTET I NORGE. (Forts. fr. Lördagsbl.) En annan sak är, att på de sednmare Storthingen, i synnerhet hos representanterna från jandtdistrikten, visat sig en omisskänlig ovilja att gå in på föreslagna löneförhöjningar, mör skälen härför ieke visat sig alldeles tydligs; och samtidigt härmed fallenhet att nedsätta inkomsterna för de större embetena. Men sförmodligen är det långt ifrån, att Storthingen i detta hänseende ännu förtjena tadel eller kunna sägas hafva gått för vidt. Embetsmannaklassens ekonomiska vilkor äro ännu i allmänhet taget goda, ja, utmärkt goda; och vi kunna i detta fall lugnt uthärda en jemförelse med nästan alla Europas länder, England ensamt undantaget. Sträfvandet har vid våra sednare Storthing på det hela mera haft för ändamål, att sätta heia embetsmannaklassen i ett passande inbördes lönetörhållande, än att nedsälta dess inkomster i allmänhet. Derför finner man också ofta, vid sidan af beslutade löneförminskningar, beviljade nya löner och tillägg till redan förhandenvarande. ) Icke heller må ur sigte lemnas, att det bästa korrektiv emot en kedja af oupplysta och illa sammansatta Stortbing ligger i dessas egna gerningar och resultaterna deraf. Hvarje tid lefver en sund besinning i folket, och detta bar dessutom framskridit så långt i upplysning och politisk bildning, att man kan förvissa sig, det ingen långvarig förblindelse förmår göra sig till mästare deraf. En dylik skulle i alla fall försvinna vid känslan af de olyckor, en okunnig och trångbröstad folkförsamling bringade nationen; så att denna vid nästa val nog skulle akta sig alt ånyo öfverlemna statens styrelse åt personer, hvilka ådagalagt sin oskicklighet i det en gång dem anförirodda värfvet. Och äfven på desse skulle de misstag, hbvartill de pr Er TD