ganska väsendtlig brist, nemligem den på nit för det värf, som medborgares förtroende ville uppdraga åt honom. Visserligen har man ej sällan sett och hört den lära förkunnas hos oss, det ens egen önskan att få sig ombetroddt bevakandet af sitt distrikts och landets angelägenheter, skulle misskreditera honom; samt att, omvändt, ovilja härför jemte förklarandet af egen oskicklighet just qvalificerade rätta personen. Men denna i andra konstitutionella länder okända lära, hvarigenom vanligtvis antingen den beskedliga odugligheten, eller medelmåttan, eller, i bästa fallet, mannen väl med karakter, men utan nit för de förrättningar, som åt honom uppdragas, erhålla företrädet framför den öppne och redlige, hvilken icke döljer sin önskan att hafva en röst med i ordnandet af landets angelägenheter, oeh sin tro att dertill vara skicklig, då riktigheten af denna hans tanke alltid ställes under hans medborgares bedömande — dema lära har man dock nu. omsider börjat åsidosätta i praxis, enär man genom erfarenheten funnit intygadt, att det är likaså: ändamålsstridigt att lemna en person, som förklarar sig sakna skicklighet eller vilja eller måtända beggedera, uppdraget att vara ens fullmäktig eller ombud på Sterthinget, som att göra detta i frågan om andra allmänna medborgerliga förrättningar. Man måste imedlertid antaga, att det friare val, som våra dagars stigande konkurrens, till äfven de obetydligaste tjenstbefattningar, gifver regeringen för besättandet af landets embeten, skall yttra en fördelaktig verkan att förskaffa landtdistrikterna duglige kandidater för nationalförsamlingen; under det att tillika nödvändigheten för en mängd exeamenskandidater af alla slaz, alt inträda i de mnörande klasserna, måste härtill bidraga lika kraftigt, Om ej ännu kraftigare. Efter min fullkomliga öfvertygelse är det följaktligen så långt ifrån, att något grundadt skäl fiones för fruktan, det våra Storthing i framtiden, så långt menniskoögat förmår utspana denna, skola komma att representera okunnighet, råhet och barbari, at tvertom ulsigterna till er framtida förträfflig och upplyst nationalrepresentation aldrig varit större än just nu. Den kris, som vårt ända ned till folkets massa utsträckta valsystem kunde förutses medföra, måste nå sin högsta punkt i och med massans uppvaknande till politiskt medvetande. Men detta har i de flesta landsorter redan inträdt; och till den våldsamhet, omogenhet och inskränkthet i åsigter, hvilka skulle, enligt den historiska erfarenheten, beledsaga dettas första utbrott, finnes det allraminst spår just i de städer, bygder oeh distrikter, der det politiska lifvet först vaknat. Under tiden är det naturligt, att de, som föreställa sig, att konstitutionen endast skalt bringa o3s råhet .och barbari, så vida dessa icke redan nu råda och regera ibland oss, hvarpå anarki och sist den absoluta konungamakten skola göra sitt inträde, äro betänkte på medel, hvarigenom åtminstone en del af dessa författningens följder må kunna undvikas. Sträfvandet till detta mål utgår deck i olika riktningar; under det dessa likväl så till vida sammanfalla till en, som räddning endast ses i konstitutionens förändring. Någre förmodasig genom andra bestämmelser i valväsendet, rösträttigheten och valbarheten kunna framkalla en sannare representation af den upplysta folkviljan; under det att amdre, särdeles på den sednare tiden och inom den civila embetsmannaklassen, allenast spåra frälsning i konungamaktens utvidgande och dennas derigenom vunna styrka att förmå bålla Storthinget inom de förmenta rätta skrankorna. Begge slagen af sträfvande förtjenar den största uppmärksamhet. Emellertid synes det, som man allt mer och mer kommer till erkännande af, att en allmän reform af vårt valväsende i en antidemokratisk riktnivg, såsom stridande mot grundlagens hufvudsatser och den i alla fall ännu in i en vidsträckt framtid herrskande folkmeningen, icke allenast är overkställbar på laglig väg, utan att det till och med är och blir en omöjlighet, såvida ej representationen uteslutande skall sökas inom en enskild medborgareklass, att dermed frambringa en församling af folkombud af någon väsendtligen olika sammansättning och ande, än den närvarande. Det förnämsta som med 2flägsnaste skäl af rimlignet skulle kunna uträttas på valreformernas bana, måste för öfrigt bestå i att utvidga valbarheten (ill representant sålunda, att den ej mera inskränktes till valdistriktet. I och med denna större frihet för representantvalet skulle till en stor del den nödvändighet bortfalla, hvari nu visserligen många distriktförsamlinzar befinna sig, att nödgas till representanter välja