Aftonbladet – 27 maj 1846, sida 1

Ne Jul degelluct MUltOnarceinas veltalga jJeremiaIder öfver sin nöd; och slaget på detta håll, skred partiet till tredje läsningen med stegrad förbittring mot sir Robert Peel. Tories nye I bantrförare, lord Georg Bentinck, fann partiets Igamla skäl utslitna; han åsidosatte talet om nöden och grep sig i stället an med förespeglinIgar om revolutioner, jemförde sir Robert med Turgot och Necker och förutspådde samma följder för Storbritannien, som inträffat efter de nyssnämnde finansministrarnes uppträdande i Frankrike. Denna gången svarade sir Robert utan förbehål!, i samma politiska syftning som anfallet skett, och tories fiogo böra sanningar, hvilkea knappast förut blifvit dem förkunnade i parlamentet af någon minister. Det är sanntn, yttrade han, att jag här bekännt samma läror, som Turgot; men jag bestrider att det var dessa läror, som framkallade franska revolutionen. Orsaken till denna statshvälfning var den, att i Frankrike fanns en aristokrati, som icke kunde förmås till någon eftergift i sina uteslutande förmåner, icke åtaga sig någon del af de allmänna bördorna, och som, i trots af statens förlägenhet, envist vägrade hvarje lindring i sina underhbafvandes betryck och all minskning i sina privilegier. Nej, det var icke Turgots statshushållningsgrundsatser, utan aristokratiens blindhet, som framkallade revolutionen. Må vi sjelfva taga oss lärdom häraf! Jag har ej mer än en sak alt beklaga, och den är, att jag ej inseit denna sanning långt förut. Skulle jag också äfventyra förlusten af dessa berrars förtroende, — han pekade härvid på tories — så medger jag ändå att jag ändrat åsigt, och jag ärnar icke upprätthålla inskränkningar, som jag förut endast fann olämpliga, men nu finner orättvisa. Lord Jobn Russel jemnförde sir Robert med Necker, men trädde ändå på hans sida och visade faran för ett längre motsiånd mot förslaget. Englands aristokrati — sade han — kan ej frelsa sig genom annat än eftergifter för landets billiga anspråk. Må den erinra sig den katolska emancipationsbillen och parlamentsreformsbillen och följa dessa helsosamma prejudikater. Vi äro vår konstitution trogna blott då, när vi efter behof bortskaffa de missbruk, som vanpryda den. Det är också enda sättet för oss att gifva ett stort och ädelt exempel och nödga allmänna rösten till det erkännandet, att Englands folk är lika klokt som dristigt, och värdt sin frihet. Efter denna hufvuddrabbning fölide, som ett muntert efterspel, en bållkastning af sarkasmer och infall emellan m:r Roebuck — för billen — och m:r dsraeli; hvarefter voteringen slutligen företogs. ITALIEN. s Ofver ryska kejsarinnans vistande i Florens förekommer i ett engelskt blad en korrespondencartikel, innehållande åtskilligt eget, som ej skulle kuana träffas i de tyska tidningarne. Den 3 Maj, dagen före brefvets afgång, hade kejsarianan lemnat Fiorens, på väg åt Bo!ogna och Venedig. : I Venedig, — berättar brefvet, — skulle hon dröja två dygn, och derifrån resa till Salzburg, men undvika Wiez, — för att nyttja beunes eget uttryck i ett ganska blandadt flo-. rentinskt sällskap, några dagar före afresan. Mer än köld tycks råda mellan de två kejsarhofven, sedan giftermålsförslaget emellan storfurstinnan Olg2 och storhertigen Stephan afböjdes i Wien; personer, hvilkas kännedom om ställningar och förhållanden jag anser tillförlitlig, ba försäkrat mig att de begge hofvens ömsesidiga känslor stå på en sämre punkt nu, än 1828 och 4829 under ryska fälttåget emot Turkiet. Man berättar att ryska kejsarinnan önskat tillbringa äfven nästa viuter i Italien, men att kejsaren svårligen torde lemna sitt samtycke derfill. Man kan icke gerna förutsätta att ko.tnadsfrågan äger något inflytande på kejsarens beslut, fastän utgifterna visst icke äro lappri, då de hittills stigit till 40,000 (480,000 rdr bko) i månaden. j Kejsarinnans hela är ännu alitjemnt svag och hennes lynne tycks vara nedslaget. Jag bar haft tillfälle att se henne flera gånger; mig förekom hon utomordentligt mager och såg kinkig ut. En anekdot, hvars tillförlitlighet ni sjelf må bedöma, har kringspridts här, efter kejsarinnans hitkomst; man påstår att i elt af hennes sednaste bref till kejsaren skall förekomma följande strof: Sedan vår förmälning har jag aldrig af E. M:t begärt någon ynnest; men nu har jag en anhållan att göra, hvilken jag hoppas att E. M. ej måtte afsli, då saken är af vigt för min helsa, och mitt lif troligea beror derpå: Skänk mig S cilisn!p Si non e vero, e ben trovato; ty sannolikt uttrycker det sjelfherrskareparets tankar om hela dem del af Earopa, som ännu ej tillhör Ryssland. — Kejsarinnans svit består al omkring 450 persoaer; de flesta fult folk. Hela sill kapet hodde i Hotel aItalie — fordom tillhörigt Murats gemål — och som enkom hade blifvit byrdt för detta ändamål. PEST TOC KK OLIK — H. M. Konunzsen har i sår och i dag hål