Aftonbladet – 26 maj 1846, sida 3

rr) Salvandy kallar den gamla polska riksdagen ett el läger af oläraktiga och söndrade Slaver, och sådan var den ännu vid medlet af förra århundradet. Då ansågo de fleste polackar den uti deras land herrt!skande anarkien för det bästa regeringssystem, som ; I kunde finnas. Endast några få och ibland dessa Czartoryskierne erkände nödvändigheten af grundligare reformer. Tvenne ledamöter af denna i högt anseende och värde stående familj umgingos med Iden tankan, att helt och hållet ombilda den poliTtiska och samhälliga författningen, genom afskaftj fande af liberum veto, grundandet af en nationell I dynästi, som korde vara ärftlig och utrustad med Åstörre maktfullkomlighet än förra konungar och ;ländtligen genom motsvarande indragningar i de högsta statsembetenas myndighet. Tillika voro de Tbetänkte på att höja undervisningsväsendet och in; dustrien, och att skapa en medelklass emellan de J adeliga, på deras sabel sig stödjande herrarna och de vid torfven fastkedjade lifegne. Uti denna aflsigt spelade de till och med rollen af medgörlige vänner åt Ryssland; men denna makt genomskådaI de deras planer och det kom så till den första del(ningen af Polen. Detta ozktadt, eller kanhända ljust derföre, hade reformerna någon framgång, och I konstitutionen af den 3 Maj 1791 utkom, hvilken proklamerade tronens ärftlighet, afskaffandet af liTI berum veto, borgareståndets emancipation och småi ningom lifegenskapens upphörande. Men genom den uppåtsträfvande reaktionen fortskyndades enIdast så mycket mer det i fala partier delade landets undergång. I Vid denna beklagansvärda tilldragelse uppträdde dnu först den 76-årige gubben furst Adam Georg Czartoryski på den offentliga skådeplatsen: han stridde med ära under Koskiuskos fanor och gick Isedan i landsflykt. -Genom Wienerhofyvets bemedIhog blefvo hans seqvestrerade gods af kejsarinnan Katharina återgifna till familjen, under det vilkor att furstens begge söner gingo såsom gisslan till Petersburg. Genom vänskapens band förenad med den högsinte kejsar Alexander, öfvertog den yngre furst Adam Czartoryski sedermera ledningen af den offentliga undervisningen i Polen, åtföljde sin kejsare efter Napoleons fall till Paris och på Wienerkongressen, der han uppbjöd allt sitt inflytande för att genomdrifva, att det af Napoleon upprättade storhertigdömet Werschau upphöjdes till ett konungarike. Hen återvände såsom ledamot af förvaltningsrådet i det nyskapade konungariket, men bemödade sig för öfrigt utan framgång att anropa kejsarens rättvisa och mildhet mot den stränghet, hvarmed storfursten Constantin, såsom Polens militärståthållare, förvaltade sin myndighet. Man förevitade honom att han, genom sitt såsom minister för den allmänna undervisningen följda system, åtminstone för ett århundrade uppskjutit Polens sammansmältning med Ryssland. Sedan han återvändt i privatståndet, visade han sig som en frikostig beskyddare af konster och vetenskaper och gifte sig år 4818 med furstinnan Anna Sapieha, den han genom en duell måste tillkämpa sig. : Hans uppförande under 1830 års revolution harblifvit olika bedömdt. Hans motståndare beskylla honom att genom sin moderation hafva förorsakat Polens fall; flere af hans vänner deremot lägga honom till last, att han icke begagnade sitt ofantliga inflytande för att tsga tyglarne i hand, nedslå de jakobinska brushufvudenas faktion och gifva rörelsen utesiutande en nationel och militärisk karakter. Icke invigd i den sammansvärjning; hvaraf revolutionen var ett verk, hade han dagarne efter dess utbrott begifvit sig till storfursten Constantin, för att förraå denne att återvända till Warschsu. På storfurstens vägran utgaf han en proklamation, hvsri han uppfordrade innevånarne att återvända till sina fredlNga sysselsättningar. och kallade uppresningen en beklagansvärd tilldragelse. I detta afseende delade han alla de moderata patrioternas åsigt oeh deribland den till. diktator kallade Chlopicki, hvilken likaledes endast i en fredlig underhandling med Ryssland såg en räddning ur den hotande faran. Fursten öfvertog nu utrikes portföljen, städse under förhoppning på en fredlig lösning af striden. Sålunda förflöto tvenne månader, dem Petersburgska kabinettet mästerligt begagnade till samlande af de stridskrafter hvarmed upproret skulle kufvas. Man fordrade ovilkorlig undergifvenhet; Chlopicki nedlade diktaturen för att tjena i armeen, Åt Czartoryski uppdrogs nu presidentskapet i nationa!regeringen, hvilket han uten vägran öfvertog. nAllt vårt hoppp, yttrade han, hvilar nu på våra vapen; först efter segren skall Europa förklara sig för oss Han tillade äfven att ögonblicket icke nu vore inne att tänka på sociala inrättningar och förbättringar; men måste öfvertyga de europeiska makterna, att hufvudföremålet för revolutionen vore Polens existens och oafhängighet, icke omstörtringen af alla samhällsprinciper och anarkiens utbredande. Fursten var en medlem af den kommission, på hvars framställning öfverbefälbafvaren Skzrynecki blef afsatt. Detta fortskyndade dock endast slutet på revolutionen, hvars öde genom ett blodigt uppror föll i Krukowieckis händer. Furst Czartoryski hade imedlertid begifvit sig till Romarinos armåördelning och bidrog den 29 Augusti till den sista segren som polska vapnen tillkämpade sig. Till slut såg äfven han sig tillbakaträngd till Krakaus lilla gcbiet och gick för andra gången i landsflykt, först till England, hvilket han redan i sin ungdom lärt känna. Segraren fällde dödsdomen öfver honom och konfiskerade alla hans betydliga gods i Polen., Fursten lefver för närvarande i Paris, med en nästan kunglig prakt, hvartill de stora egendomar, som han ännu eger i Österrike och dem han till en del fått med sin gemål, sätta hönom i tillfälle. —— EN EEE — WIENS FOLKMÄNGD stiger, enligt sista folkräkningen, till 411,000 personer, eller 35,000 mer än år 1843. g — STADEN NEAPEL hade, enligt statistiska uppgifter, den 4 Januari 4845, en befolkning af 400,813 själar, deribland 197,423 af menkön och 203,390 af qvinnkön. Antalet af andlige steg till PYAN hvasikland famnmnmas 20 munkar AnPh 4 0