Aftonbladet – 26 maj 1846, sida 3

i slutet att afskaffa bysättning, ett beslut, som Iredan skall vara fattadt i konseljen och hvars Ikungörande väntas innan kort. Sista preussiska posten medförde bhäröfver en tidningsuppsats, som är ganska kort, men ändå behandlar den lvigtiga frågan på ett så tydligt sätt, att wi licke kunna underlåta dess reproducerande, såIsom ett upplysande tillägg till de diskussioner löfver bysättningslagen i Sverige, hvilka förevarit I vid flera riksdagar. I Borgegnärens makt öfver gäldenärens person, hans makt att förlama dennes verksamhet och Ji viss mån försätta honom utom lagen, grundar Isig blott på en häfdvunnen, genom gammalt I bruk uppkommen frihet, men står ej att härleda I från absoluta rättsbegrepp. Det är, under en mildare form, samma frihet, som när Shakspeares Shylock förvärfvade sig rätt till ett skålpund kött ur sin gäldenärs, köpmannens i Venedig, kropp; resultatet kan blifva detsamma, nemligen att förderfva gäldenären och tilläfventyrs loverksamhet strider dessutom emot allt förnuftigt interesse hos borgenären, emedan det beröfvar gäldenären möjligheten att genom arbete och omtanka komma i tillfälle att göra borgenären rätt. I statistiskt hänseende ligger dessutom för sjelfva samhället en skada deruti, att bysättningen alltid förvandlar en möjligen närande och producerande samhällsmedlem till en tärande, hvilken, om han en gång slipper ut igen, oftast är i grund förstörd, just genom bysättningen. Finnas inom ett sambälle hundratals eller kanske tusentals personer i denna belägexhet på samma tid, så är samhällets skada så mycket mera stor och afgjord. Och med hvilken rättsgrundsats tror man sig väl kunna förgylla en handling, hvarigenom frågan om fordran cch skuld mellan två personer afgöres genom att för någon tid stryka ut en af kontrahenternas medborgerliga tillvarelse? att låta handelsböckers Soll och Haben provisoriskt afslutas med ett minus framför en medborgares Seyn — och detta i vår tid, då så minga personer brista i betalning genom andra personers briställighet i samma afseende? En enda konkurs urladdar sig ofta likt ett elektriskt batteri, genom en ändlös kedja af sammanlänkade borgenärer och gäldenärer. Om en skräddare i Berlin nu för tiden icke får sin största räkning betald vid påräknad tid, derföre att kunden tilläfventyrs bar nyligen gifvit en stor tete eller snart ernar gifva en dylik, så fortplantar sig skräddarens missöde ej sällan blixtsnabbt genom en rad af hundra andra personer, från Pregelfloden kanske till Rhen. Och hvem kan väl någonsin beräkna, hvar verkan af en enda betalningsbrist stadnar? Borgenärens rätt emot den till betalning oför mögne gäldenären måste begränsas inom området af äganderätten, som den ensam angår; men icke ingripa i gäldenärens personliga frihet, hvi!ken, enligt alla verkliga rättsgrundsatser, blott kan förverkas genom brott. Först vid de, visserligen icke sällsynta, tillfällen, då gäldenären såsom sådan äfven blilvit förbrytare, inträder det rättsenliga anspråket mot hans personförkorta hans lif. Gäldenärens försättande i liga frihet. Borgenären äger dessförinnan fullt anspråk på gäldenärens tillgångar och i ståraste fallet äfven på dem han framdeles kan förvärfva; men mera icke. Har gäldenären begått svek, bedrägeri eller våld emot borgenären, då bar han begått brott, och för sådant stadgar lagen fängelse; men detta fängelse är strafffängelse, icke bysättningshäkte. Är borgenärn oförmögen till betalning, alltså jemnörelsevis fattig, så har ban i sin person, sina händer, sin omtanka, sin arbetsförmåga, det enda kapital, som återstår henom för att lörvärfva hvad som fordras till borgenärns förnöjande, äfvensom till underhållandet af sitt husbåll, i fall han äger ett sådant. Om han nu. genom borgenärns hämndlystnad — ty bysättningen är ej annat än den fordna blodshämnden, med mildare och mera förgylldt utseende — beröfvas detta sitt enda kapital, så aflägsnas icke blott derigenom, enligt hvad reden är anmärkt, möjligheten för borgenärn att få sin fordran godtgjord, utan gäldnärn öfvergår tillika, och ej så sällan, genom följderna af bysättningen i de utfattiges klass, och med honom vanligen bans hustru och barn, om han är husfader; ja, någon gång blir han, genom sammanlefnaden i bysättningshäktet med sina sysslolösa och stundom omoraliska olycksbröder, mogen att efter återvunnen frihet öfvergå till klassen af andra häktens invånare — brottslingarne. Berlinska bysättningshäktet lemnar oräkneliga bevis på en sådan förvandling. Staten sjelf har långt för detta afstått från anspråket mot sina gäldenärers personliga frihet ; den bysätter ingen för bristande kronoutskylder eller rättegångskostnader. Men staten, såsom moralisk person betraktad, är likväl en långt mera betydande personlighet, än hvilken enskild medborgare eller hvilket af enskilda medborgare sammansatt bolag som helst; och hvad staten ej finner sig tillständigt att utkräfva, dertill kan den enskilde med ännu mindre fog äga någon rättighet. Att så sker, är blott en misstydning af rätt, ett missbruk, som aldrig kan adlas genom att det länge varit föröfvadt. LANDSORTS-NYHETDR. Östersund d. 48 Mai. Hos Konoel. Mat