Aftonbladet – 23 maj 1846, sida 3

BRÄTTEGÅNGSÖCH POLISSAKER. — Vid Kämnersrättens tredje afdelning förekom tisdagen den 49 Maj äfven en ransakning om en mellan 9:ne äkta maker uppkommen ocnighet och deraf föranledt yrkande om äktenskapsskilnad. Vid målets påropande utvistes, utan känd anledning, alla åhörare, så att knappt någon af dem känner eller vet hvilka hufvudpersonerna äro i denna tragedi. Ransakningen räckte mycket länge, och då den omsider vardt slutad för dagen och vederbörande utträdde ur domsalen, befann sig bland dem en grannt utstyrd dame, hvilken igenkändes vara en så kallad glädjenymf. Ett slags glädje strålade ock från hennes anlete: den var ungefärligen af den beskaffenhet, som en förhärdad bof vanligen äger, då han, lagförd för brott, finner bevisningen mot honom icke göra tillfyllest. Man kan, såsom utanför dörren stående, ej veta hvilken del den omnämnda damen hade i målet: troligen stod hon likväl icke på kärandee!ler åklegare-sidan. Bryggaren hr A:s tjenstepiga fortsatte ock i dag stämningsmålet emot sin husbonde (se Aftonbladet MM 105), hvilken sednare, förmodligen anande utgången, icke hedrade rätten med sin personliga närvaro, utan sände i sitt ställe sin son. — Protokollet för sednaste rättegångsdagen den 12 Maj justerades, hvarunder man inhemteade, att det af svaranden åberopade vittnet, pigan T., har sistberörde rättegångsdsg gjort sådana tillägg och förklaringar vid sitt förut afgifna skriftliga vittnesmål, att, efter allt hvad man kunde under uppläsningen fatta, samma vittnesmål lände lika, om icke mera, till kärandens än svarandens fromma. Kärande pigan ingaf derefter ett skriftligt slutpåstående, innefattande i korta ordalag yrkande, att husbonden måtte gifva henne laglig orlofssedel och ersättning för kost, lön och rättegångskostnad. Svsarandens ombud begärte att få skriftligen svara derpå, hvilket rätten bevijade, under 1et herr ordföranden, såsom ref. syntes, ganska lämpligt för sin del yttrade: detta tyces icke vara mycket att svara på. Tvense dgalkullor hade hösttiden 4844 (eller 1845 — ref, uppfattado icke hvilketders) bott til!sa i huset 95 vid Norrtullsgatan, och u veckors tid hos sig lemnat husrum åt en piga från Lommaryds socken, hvilken hade af husigaren blifvit legd att upptega potäter. — Kuilorna bade samlade penningar till omkring 40 å 50 rdr, men en vacker dag voro penninzgarne borta och de misstänkte gästen. Vid polisförhör, dervid ingen laga bevisning åstadkommits, blef den sistnämnda häktad och målet förvist till kämnersräften. Nu kunde ej heller några bevis mot den tilltalade företes eller åberopas. Den tilltalade, bedyrande sin oskuld, erinrade käranderna, att deras rum varit ett ständigt tillhåll för allehanda folk af båda kö