Aftonbladet – 19 maj 1846, sida 1

twvifvel fann konungen af Danmark något så kolossalt i det lyckliga undgåendet af åtta mordattentater, att endast Elefarterorden kunde bli en nog värdig representant af högstdensammes åsigter i detta hänseende. Duca di Serradifaleo har blifvit kejserlig, rysk (sit venia verbo) Hedersgeneralissimus. Måhända pläga i Ryssland de utnämnas till Hedersgeneralissinri, hvilka aldrig i verkligheten kunnat vinna någon krigareära, liksom man här i Sverige om en person, beröfvad alla möjliga egenskaper för att ge honom åtminstone någon, brukar yttra: Ah! han är en förbålt hederlig karl, en verklig hedersman!, De goda Wienarne ha fått sig en Metternich ifven inom konstens område. Jenny Lind reserar der enväldigt, och utpressar af sina lydige indersåtare millioner verser och milliarder blommor, oberäknadt alla de tusende sinom tusende ;Gulden Mänz, som knäfallande theaterdirekörer räcka henne på underdånighetens hyenden ch hvilka hon kan fördubbla med endast ett naktspråk, med de suveräna orden: Car tel st Notre bon plaisir. Jenny Lind är till den srad solen på Wienarnes theaterhimmel, att de cke äga ett öga qvar för stjernorna, hvilka de lock, innan solens ankomst, egnade sin Wienerrarmaste afgudadyrkan. De öfriga skådespelarne vingas, enligt ankomna underrättelser, att brådtörta m2d sina sångpartier, på det att Jenny ind desto snarare måtte återsynas. Man kan itt inse den missbandling, som härigenom drabar äfven de största,, musikaliska konstverk, å, vid dylika tillfällen, publiken och icke kaellmästaren slår takten Imedlertid förmäla dnin;arne, att Jenny Lind, som vill studera espotismen ) i alla dess gradationer, nyligen Någon gång får man dock vända sig till republikerna, för att rätt studera enväldets theorier. Ludvig XI lärde despotismen af tvenne för detta!