Aftonbladet – 18 maj 1846, sida 2

bar nu utbrustit. Mexikanske presidenten Paredes hade i en utfärdad proklamation förklarat, att Nordamerikanska truppers närvaro i Texas och en Nordamerikansk eskaders närvaro vid Mexikanska kusten hindrade honom ifrån, att emottaga hr Slidell såsom sändebud från Washington, hvarjemte ban ytterligare protesterade emot Texas införlifvande med Nordamerikanska unionen, Då detta blef bekant för general Taylor, som kommenderar Förenta Staternas trupper i Texas, hade han ryckt fram till Rio Grande, och d. 29 Mars der planterat repuklikens fana. Staden Matamoros utrymdes af mexikanerne, sedan de satt eld på tullhuset. Vid Riogrande stötte Taylor på en mexikansk korps af 4000 man, men i nästan fullkomligt upplösningstillstånd. Mexikanske befälhafvaren yrkade det oaktadt, att nordamerikanerne skulle draga sig tillbaka; men då de ej gjorde det, lät han emot dem uppföra batterier. Taylor beredde sig, att storma dem och inrycka i Matamoros. Mycken jäsning rådde i Mexiko, och man fruktade att norra delen af landet skulle begära att blifva införlifvadt med Förenta Staterna. GREKLAND. Den i Athen, till följe af det rysk-engelska partiets hotelser, så mycket fruktade påstveckan har förbigått utan annat buller, än de vanliga fröjdeskotten på påskmorgonen. För säkerhetens sku!l hade väl polisen förbjudit allt skjutande, men fann så litet respekt, att när en poisbetjent låtit på en offentlig pats ställa fram en stol och klifvit upp derpå för att än en gång uppläsa förbudet, afsköts ett pistolskott emellan stolfötterna, till den kringstående hopens förlustelse. TURKIET. Om den förut nämnda krut-explosionen på Stanchio inhemtas nu följande besynnerliga detaljer. Sagan att Johanniterriddarne hade qvarlemnat mycket krut i det från deras tid ännu återstående gamla fästet på ön, föranledde kommendanten, en turkisk öfverste, att anbefalla en sökning efter krutet; och då nyckeln icke stod att återfinna, lät öfversten föranstalta om portens uppbrytning, med tillhjelp af hamrar och jernstänger. En turkisk korpral, som befanns närvarande, sökte göra öfversten uppmärksam på faran af detta sätt att gå till väga; men besvarades med en örfil; hvarefter begge sprungo till öns guvernör med sitt gräl. Brytningsförsöken fortsattes imedlertid, och det dröjde icke länge innan den förfärliga explosionen befriade guvernören från all sin lagskipningsmöda i frågan. Lyckligtvis nådde ej elden till en ännu större krutsamling, som fanns i grannskapet; i det faltet skulle hela staden ha förvandlats till en grushög. PLATASTATERNA. Sedan Rosas general, Urquiza, hade med framgång angripit Montevideernas anförare, Garribaldi, och tillfogat honom betydliga förluster, vågade han äfven intränga i Entre Rios, och, i förening med general Garzon, angripa gene ral Paz. Den gången lyckades han likväl e bättre, än att hans krigshär blef slagen och hans bundsförvandt, general Garzon, fången. Blockaden hade i Buenos Aires åstadkommit en dyrhet, som man hoppades skulle förmå Rosas att gifva efter. HAYTI. Den asatte presidenten Pierrot, som jemte ett obetydligt anhang ännu hotade allmänna lugnet, bar ändtligen, den 24 Mars, afstått ifrår sina anspråk och dragit sig tillbaka på sit landtgods. Dagen derefter tågade regeringen: troppar in i Cap Haytien och besatte national palatset, i den nyvalde presidenten Riches namn