Aftonbladet – 15 maj 1846, sida 3

despel. Denna titel lockade den Tläsande verlden och flere af författarens dramer blefvo deref. ter upptagna på scenen, der de gjorde lycka. Måhända kunde en eller annan svensk författare försöka sin lycka på samma sätt. — ÅSSYRISK FORNLEMNING PÅ CYPERN. I en till franske inrikesministern den 48 sistl. April afgifven berättelse af m:r de Maslatrie, som varit skickad till Cypern på antiqvariska forskningar, omtalas att en assyrisk minnessten blifvit upptäckt i Larnaka, det fordna Kition, stoikern Zenos födelsestad. Steoen är af basalt, 7 fot hög, 2 , fot bred och 4 fot tjock, samt öfvertäckt med kilskrift och på framsidan prydd med en besrelief, föreställande en spirförende furste eller prest. Detta arbete liknar till stilen dem som Botta upptäckt i Mesopotamien. — Den berömde kemisten Humphrey Davy brukade, under det han som mest var sysselsatt, icke gifva sig tid att ömsa skjortor, utan drog ständigt de rena utanpå de smutsiga, till dess han hade sex sju stycken öfver hvarandra. Då han slutligen afiade dem alla på en gång, syntes ban så mager, att hans vänner frågade om han möjligen var sjuk, emedan de icke kände orsaken till hans afemalnande. Då skjortorna åter begynte föröka sig upphörde deras fruktan. — Vid teatern i Stuttgart år man lycklig nog att, utom direktörer och skådespelare, äfven hafva en dramaturg på stat. Kopungen i Wärtemberg hear nemligen, eniigt hvad cen tysk tidning omförmäler, utnämnt hofrådet Dingelstedt till ;logationsråd och dramaturg vid hofteaternn. — EN TROLLQVINNA. Kapten Dilion framställer i sin resebeskrifning töljande skildring af en trollqviona på Nya Zeeland: Hon bade en majestätisk gestalt, tycktes vara omkring medelåldern, med blixtrende, svarta ögon och det ebenholtzsvarta häret af betydlig längd mnedflöt i naturliga lockar kring axlarna och svajade ilufien vid hvarje steg. Hon var klädd i landets statsdrägt, och en viss vild höghet i hennes yttre bjöd uppmärksamhet och aktnvivg. Hon hade icke setat länge, förrän bon begärde ett stort giss rom. som hon tömde i ett dreg. Derpå begärde hon en cigerr, och då bon rökt något, började hon blifva språksammare. Den, som mest ädrog sig henpes uppmärksamhet, var en äldre herre, skeppskirurgen Richardsson, och då man sade henne att han var vår doktor och trollkarl, yttrade hon att hon äfven i sin person förenade beggedera egenskaperna och begärde derföre att få omfamna sin kollega och gnida näsa med honom, hvilket tillhör den nyzeeländska omfamningen. Hr Richardsson efterkom med mycke: ga!anteri hennes önskan, hvarvid olyckligtvis så inträffaje, at peruken föll af hans hufvd. Trollgvinnan ble? ytterst förskräckt, emeden hon trodde att hr R. med magiens tillbjelp bagit af sig skalpen. Hon skrek förfärligt då hon nu för första gången hade ett verkligt bevis på jen svartikonst, hvaraf bon trodde sig ensam i beittning. Hon flydde med alla sina följestagerskor vals öfver hufvud ur kajutan, och men förmådde ned svårighet trankilisera henne. Sedan hon återvändt till kajutan och hr R. åter påsatt sig perucen, kastade hon endast skygga blickar på honom och önskade veta om han med lika lätthet äfven kunde taga af sig hufvudet. !