Aftonbladet – 15 maj 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En piga vid namn Maria Christ. Carlsdotter som nägra månader tjent på ett näringsstälte vi Munkbron, har derunder vid åtskilliga tillfällej tillgsipit penningar ur skänklädan, till belopp, ef ter hvad bon sjelf uppgifvit, af tillsammans 10 rdr I tisdags hade Carlsdotier blifvit ertappad på ba gerning, af en liten flicka, som tittat in genon dörren under det Carlsdotter var sysselsatt att fö sista gången taga penningar ur lådan. Polisuppsy ningsmän biefvo päföjjande dag efterskickade för at förhöra den brottsliga och taga henne i förvar Hon var då helt ångerfull, och bekände uppriktig sitt fel; hon uppgaf, att en qvinsperson af henne bekanta, Catharina Jansdotter, som vore hitkom. men från samma landsort som hon, förledt hennt att stjäla från sin matmor och med benne dela de penningar hon tid efter annan tillgripit. Carls dotter sade också, att hon ledsnat vid sin tjenst och för att blifva skiljd derifrån, ämnat för sitt hus boundiolk föregifva, att hennes mader aflidit och at fadren föreslagit henne att förestå hans hushåll Denna historia hade hon uppgjort i samräd mec Catharina; och slumpen fogade så, att under del polisbetjeningen ännu var qvar i Marias bostad inställde sig der en person, som uppgaf sig vars skeppare, och lemnaae ett ined svart lack försegladt bref till Maria, innehållande underrättelsen om hennes mors död och iadrens behof af hennes biträde i hans hushåll. Detta bret var falskt, och öfverbringaren deraf upplystes vara en arbetskar vid namn Olof Bergström, som bo: tillsammans med Catharina Jansdotter och har förtrolig bekantskap med henne. Uppsyningsmännen Hällström och Rosenqvist, som fävt mälet om hand, hafva anställt visivation bos Catharina och dervid funnit en bop klädespersedlar m. m., men hvilket allt hon pästått vara henne tiilhörigt och rättfänget; deribland fanns dock ett bomullstyg, som blifvit af Maria Carlsdotter stulet från en vestgötbe, men det föregifver Jansdotter att hon köpt af Maria. Vid polisförhör hafva nämnde personer vidhållit sina uppgifter, Maria Carlsdotter om sin brottslighet, Catharina Jansdotter och Oiof Bergström om sin oskuld uti ifrågavarande sak. Det omnämnda brefvet sade Bergström sig hafva emottagit af Catharina, denna foregar att en obekant gosse ölverlemnat henne det; men Maria äter påstod att de, lika väl som hon, kände den karl, som skrifvit brefvet och som äfven åt henne tillverkat ewt falskt betyg, hvarom hon bedt honom i sin dumhet. Mäåälet anstår för ytteriigare upplysningars vinnande. — En tillförene för stöld straffad mansperson, vid namn Johan Andersson, hade sistl. onsdag från en bonde på Hötorget tiilgripit en bytta, innehäållande ett par tjog agg, men hvarmed Andersson ej hunnit långt då bonden märkte sin förlust och efter anvisning af en gammal man, försörjningshjonet Moberg, som äsett tillgreppet, lyckades ertappa tjufven och få honom häktad, samt erhålla det tillgripna tillbaka. Vid polisförhör i går erkände den tilltalade sin förbrytelse, och målet blef öfverlemnadt till behandling vid kämnersrätten. Moberg erhöll i poliskammaren 24 sk. bko, såsom belöning för det han upptäckt tjufven. — Reuhållningshjonen i kasernen vid Packartorget hade i tisdags bekommitsin aflöning, hvarpå några af dem, som ville göra sig en glad stund, begåfvo sig in på krogen i-samma hus,der de sopo, hojtade och kommo i slagsmål; en af qvinnorna tilldelade derunder med en tallrick en karl ett slag öfver näsan, så att han började blöda. Medan värdinnan på stället var sysselsatt att förbinda den sårade, hade efter hvad hon sedan tyckte sig finna, någon person som hastigast haft sin hand i penninglåden; der saknades omkring 6 riksdaler. Vid visitation å en af de närvarande, renhållningsnjonet Johan Fredrik Forsberg, hade han i handen sa hop smäsedlar, till samma belopp, som det näingsidkerskan pästod vara henne frånstulet, och orsberg blef haktad. Han har dock enständigt vVästätt, att de penningar, han vid tillfället inneaft, äro af honom ärtigt förijenta. — Farligt grannskap. Till poliskammaren har tyligen bufvit ingifvet ett memorial, hvari en lerre beklagar sig öfver granuskapet med den gamla jäderqvarnen, som stär på Pelarbacken a Sodernalm och hvars konturer teckna sig så piltoresidt not den blåa värhimmelen. Förhållandet uppgifes vara, att qvarnen, som är 200 år gammal, blifit skröplig på älderdomen; det lärer under lopet af ett par veckor tvenne gånger hafva inträfat, att blästen lösryckt stora stycken af qvarnvinarne och inslungat dem uti en trådgård i grannkapet, och då detta sednast hände, hade det af påsten bortryckta stycket al Gvarnvingen varit iilräckligt stort att i ett slag döda flera mennikor, i fall några sådana för wvillfället befunnit sig trädgården; hvilket blifvit anmäöldt till den åtärd öfverstäthällareembetet kunde finna lämplig ntingen emot qvarnegaren eller sjelfva qvarnen, Wvilken sednare tycktes hafva grundade anspråk