(Iosändt.) När skall en skuldsedel anses ega gällande kraft? eller Skall man få betala en förbindelse å 10.000 rår med 1000? Redsktionen har den 25 sist. April låtit i Aftonbladet intaga en insänd artikel, med rubrik Län på ett tusen riksdaler med revers på tiotusen rdr; eller rättegången mellan enkefru Dubost och viktualiehandisnden Hällström. Den fråga, som ; anledning af nämce artikel bär framställes af en man, hvilken i öfrigt är i den enskilda affären mellan parterna alldeles ointresserad, torde derföre så mycket heldre fä ett rum i bladet, som den förstnämnda artikeln sades vara införd till ;varning för affärsmän, och det så!edes är af nöden, att äfven deisa lugnas för den fruktan de skulle hysa i alla låneaflarer, om det skulle lyckas låntagarne: sedan de utfärdat fullständig, klar och ostridig förskrifning, med inteckningsrätt, denna blifvit behörigen intecknad och fem månader förflutit efter afhandlingens afsiutande, utan att fråga om liqvidens underlåtande blifvit väckt: att med hopp om framgäng kunna göra förbindelsen utan kraft eller tvistig, genom protest och förnekande af att hafva bekommit valuta. Insändsren har åtminstone blifvit bögst förvånad öfver det försok till kränkning af förbindelsers helgd, som ofvenbemälde rättegång framvisar; och han tro: sig för lugnande af egna och andre affärsmäns farhigor, samt allmänna kreditrörelsens fördel, böra följa den mea uppmärksamhet. Han har kommit tili de betraktelser, som han här trott sig böra offentliggöra; hållande sig troget till de omständigheter, som rättegången ådagalagt. Då man uppmärksamt genomläser det fem månader efter iäntränsaktionen emellan fru Dubost och herr Hällström ingifna stämningsmemorialet, och förenar dermed det deri vitsordade förhållandet, att ru Dubost vid samma tid blifvit ställd under herr sockerbrukspatronen Meijers förmyaderskap samt att denne sig i stämningen förenat, finner man nemligen häruu en så stor våda för enskilta krediten och så egna begrepp om lagarnes föreskrifter, äfven hos personer, som vilja sjelfve anses såsom affärsmän, att man miste ledas till den tankan, att industrien, sedan den med mindre framgång vänder sig till reelta affärer, nu börjar att grunda sig påskuldförbindelsernas tillintetgörande. Nägon rättegängshandling, s m tydiigare än detta stämningsmemorial visar en atsigt att plundra en långifvare och skada honom i allmänna opinionep, på samma gång den antyder en AA