Aftonbladet – 15 maj 1846, sida 1

deltagande och — erörandey. Lyrensvärd kände dervid sitt bjerta slå på ett alldeles eget sätt, och brinnande var det öga ban fästade på Hortensias glada ansigte, då bon fortfor: men min hittlön måste jag bafva, innan jag öfverantvardar den förlorade i edra händer. Eadast befall! mitt svärd och mitt lif, det enda jag kan kalla mitt, står till er dispositio, min fröken!, Gudbevars! Vi lefva icke i riddartiden, beklagligtvis, och jag får väl lof att åtnöja mig med mindre. Berätta oss endast edra blodiga äfventyr i natt, om hvilka vår betjent redan framkastat några ord; men för all del, skynda er, ty jag ser att min goda onkel, derborta, är färdig att dö af nyfikenhet.n Der fick jag mitt igen, din lilla näsperla!v sade grelven, smnåleende; men eger det verkligen någon grund, det rykte jag hört? Jo, det är säkert,, sade Lyrensvärd, begagnande herr Spöstedts favorituuryck, och nu började han, sedaa han förut, välvisligen, tagit ;Jats på en ledig stol vid Hortensias sida, att jör det uppmärksamt lyssnande sällskapet komiskt beskrifva sina missöden under gårdagen. Lyckligt understödd af sin ovanliga mimiska formåga, berättade ban med en utomordentlig sanning, ledighet och Gvickbet, och stundom, då ban ända till ytterbghet släppte löst sitt skämtsamma Jynue, tvingade han samtliga ålörarnc, iveu den känsloömma Agnes, att uppsifva skrattsalvor, så väldiga, att de frampressade tårar ur Hortensias sköna ögon, som med elt outsägligt uttryck af munterhet och: välbehag voro fästade. på berättarens vackra, Ifliga