Aftonbladet – 15 maj 1846, sida 1

skönhets fåfänglighet på jordene, rabblade Ly rensvärd, så fort, att orden trillade liksom ärter Rätt! — men men, hur skall jag nu uttrycka mig? — hade hon med sig någon följeslagare genom lifvet, något stöd till hvilket-hon sig hålla månde? Jo, en man utaf stål, som med sina trogns armar henne omslutit hade; varande dessa båds makar en behagelig förebild af inbördes kärlighet och förtroende.n Rätt! Men nu till det hufvudsakligaste, til den fråga, som vanligtvis utgör våra ungherrars A. och O.: huru stor var eller, rättare, är den röda damens förmögenhet ? Låt mig tänka efter, söta herr magister!s bad Lyrensvärd, skrattande. Jo, om man räknar J1:ka många riksdaler, som gamla flickor räkna år, när de prompt icke vilja bli äldre, så får man i det närmaste summan. Det vill säga tjugofem riksdaler och några skillingar derötver, hvilka jag ej så noga kan uppgilva, liksom de tjugofemåriga ej särdeles fråga efter ett par månader mer eller mindre. Men denna obetydliga skatt bar nu fått ett tiotusendubbladt värde för mig,, tillade ban och bugade sig för den leende Hortensia. Jaså, ni smickrar! Det är väl endast för att slippa vidare examen, kan jag tro. Välan då, plånboken är er, jemte alit hvad bon innehåller för öfrigt, af hvilket jag naturligtvis icke vel det ringasten, sade hon, lätt rodnande, och gaf vår bjelte en genomträngande blick, en sådander besynnerlig blick, hvarom de nweitschweifi7a tyska författarne tals, en blick, opå en gång sköämtande, allvarlig, bedjande, vänlig,