Aftonbladet – 14 maj 1846, sida 3

mannen. Han är af smärt vext, men muske!stark; han har rak näsa, blå ögon med lugn blick, ljust eller ljusbrunt hår och Jjus hy med frisk todnad på kinderna. Hans lynne är godhjertadt, fredligt och gl!ädtigt; ban tycker om dans, samtal och dryckeslag. Polske adelsmannen åter är kort och undersätsig till vexten; har krokig näsa, mörka eldiga ögon, svart eler svartbrunt bår, biun hy, österländskt utseende och hvad man kallar ett markeradt ansigte. Hans skick är stolt och myndigt, hans umgänge slutet; han siker krig och strid med löfvermod. I Efterforskar man i forntida urkunder hvarlifrån denna stora olikhet kan härröra, så uppIlyser Slavonernas förrämste fornskriftställare, Nestor, att polske adelsmannen invandrat från Kaspiska hafvet såsom eröfrare, under namn af Sarmat, och till trälar och lifegna gjort de redan förut i landet bosatta Slaverna (Slovanien). En antik författare, Plinius (VI, 7), ger stöd ät denna berättelse, genom uppgiften, att Sarmaterna härstamma från de fordna Mederna (Sarmate Medorum, ut fertur, soboles,), och man har härtill lagt den anmärkningen, alt Sarmaiernas namn återfinnes i de kaldeiska orden Sar Madain, som betyda Medernas återstodp, samt att i polackarnas nuvarande språk förekomma en stor mängd ord ur Sanskrit och andra österländska språk; fastän Slavonskan under tidernas längd tagit öfverkanden och blifvit hufvudspråket. Ett ganska märkvärdigt prof på dylika österländska språklemnvingar träffar man i några ord, som tillsammans bilda den polska betydelsen af ett i historien mycket bekant namn. Den babyloniske eröfraren Nabopolassar, åt hvilken de af honom underkufvade folken egnade en trälaktig dyrkan och ett verkligt afguderi, fick af sina samtida ett härpå syftande tillnamn; han kallades Nebukadnezar, hvilket säges ha betydt Ingen Gud, om ej konungenn. På polska skrifvas dessa ord så: Nie bog, acz nie zar och uttalas: Ne bug, akts ne tsar, eller med en knappt märkbar skillnad från den uråldriga herrskaretitelns lydelse. Annu en annan på språk beroende orsak söndrar polska allmogen och adeln. Den sednare talar allmänligen franska och lärer sig detta språk från barndomen. När nu Napoleon eröfrade Polen och allmogen fann. eröfrarne tala samma språk, som den hört herrarne vanligen tala sins emellan förut, så trodde den sig ha upptäckt hvarifrån adeln egentligen härstammade. Och då fransmännen med stränghet gjorde utskrifningar af krigsfolk, så ökades härigenom hatet mot de nye eröfrarnes förmenta stamförvandter. — VULKANISKA RÖRELSER I EIFELSKOGEN I TYSKLAND. Trierska tidningen innehåller följande: De eruptioner, som i år egt rum i de södra vulkanerna, hafva äfven funnit ett eko i den till oss närgränsande Eife!skogen. Man har nämligen icke långt från byen Eckfeld, kretsen Wittlich, för icke länge sedan förmärkt ett doft dån, utan att någon jordskakning eller spår till röreise i underjordiska vulkanmassor voro förhanden. Först några dagar derefter, då det underjordiska susandet förnyades och vindens afstillnande tillät att iakttaga från hvilket håll dånet kom, begynte man att närmare 1 gifva akt på den nära belägna skogen och intill den 46 (April) hade men redan bemärkt en 7—8( fots sänkning af hela jordytan på en omkrets af flere tunnland. Det underjordiska elementets verksamhet är ännu i full gång, och medan man med säkerhet kan observera detta, vilja flere personer äfven hafva bemärkt en hastigare vegetation på 1 några punkter. ; — MÄRKVÄRDIGT HIMMELSTECKEN. LångfredagsE morgon kl. 5, då månen var nära sin fyllnad, öfverraskade han åtskilliga tyska resande med en högst ovanlig företeelse. En mörkröd eldstråle sköt oförmodadt ifrån honom, snedt uppåt zenith, och upplyste den förut månljusa natten Ytterligare, ikt en blixt. Vid Ilmenau, der fenomenet sågs M flera resande, var månen likväl höljd i ett glest moln, så att eldstrålen möjligen kunde antagas ha blixtrat derifrån ; men vid Arnstadt såg en annan d resande samma syn på den från hans ståndpunkt uldeles molnfria himlen. — BORRADE GrRUrscHAKT. Uppfinningen afl1 letta nya grufbrytningssätt tillhör en smed i Do nund. — Dess brukbarhet betviflades i början; nen det har nu mera icke blott blifvit Pröfvadt och erkändt, utan begagnas redan såsom ett gan-! ka förmånligt hjelpmedel vid grufdriften i traken. Schaktet borras med en ganska enkel jordvorrsinrättning, lik den som nyttjas vid borrning i brunnar, men till en vidd af omkring 3 fot i värmått. Går borrhålet genom sand, grus eller innan grund som kan genomsläppa vatten, så utodras det, i mån som borrningen fortskrider, med . erncylindrar, hvilka neddrifvas medelst en med vorrställningen förenad pålkran. Cylindrarne äro b lott några fot höga, och sammanfogas med hvar-k ndra, om så behöfs, medelst flänsar och skrufyar, ör att göra fogarne vattentäta: b Af den häröfver i en utländsk tidskrift förekom-b 8 8 d And brer —a tr mm nande beskrifningen, kan man för öfrigt sluta — wvad äfven sjelfya ideen antyder — att detta slags chakt egentligen passa för alluvialtrakter, sådana om Westfalens, och i lösare bergarter; men icke ör de hårda urberg, hvari mängden af våra syven-d ka grufvor vanligen äro nedsänkta. Der de kun-)n ia begagnas hafva de dock funnits långt mindrel! (ostsamma än gräfda och förtimrade schakt, särleles vid tillgodogörandet af stenkolsoch brun.ols-lager; och, hvad som härvid är en hufvudsak: f, nan har derigenom kunnat taga i ögonsigte sådaia vattendränkta stenkolslager, om hvilkas mäkighet och öfriga egenskaper man icke genom van-4 iga borrförsök kunnat vinna upplysning. I grannt lramnmat af Tron ntunsemn I bh Pn nn Kl Fark KAR OK RS