Aftonbladet – 14 maj 1846, sida 2

Skola vi tro på aningar? Och var det tilläfventyrs någon bäfvande aning, som nu bemäktigat sig hennes själ? Cest un chose å savoir! En tam, hvit dufva kom nu flygande, slog ned på bennes axel och sträckte fram sitt lilla näbb, som flickan hastigt höljde med oräkneliga kyssar. Det var en vacker syn. Lyckliga fågel, om kyssarne gällde endast dig! En kammarjungru, vid hvars inträde den oskyldiga dufvan flög sin kos, kallade nu Hortensia till kaffebordet i salongen, der grefve Ks familj var församlad. (Slutet följer.)