Aftonbladet – 14 maj 1846, sida 1

Det gjorde fröken Horteasia, som var ute och spatserade,, svarade betjenten, och äfven hon tillsade mig, att jag för all del skulle ta officern med mig, om han påträffaden — tillade han så slipadt, som om han varit betjent i en fransysk komedi. Denna inbjudaing är, min själ! icke att försumma., hviskade kommissarien i Lyrensvärds öra. Grefve K är den hederligaste oc gästriaste man i hela längt och fröken Hortensia, vilkens förmyndare han är, den vackraste och rikaste flickan. Jag har sett henne vid en midlag på Storeby, ty grefve K är en sådan ;reve, som äfven gerna ser en länsman vid sitt bord, blott denne är en bra karl. Baron har alltid varit damernas älskling, det minnes jag af gammait, och hvem vely.... Lyrensvärd vände sig, skrattande, bort, och len driftige länsmannen gick att plåcera sina respektive. fångar på vagnen, dervid han icke slömde att låta piret Spöstedt, som det också anstår äkta makar, troget sitta tillsammans; men då Spöstedt ville begagna de ännu lediga benen, för att dermed sparka sin kära bälft, påaltes honom äfven en back om foten, hvarenot han väl högt, men förgäfves, protesterade. edan ru det hyggliga sällskapet lyckligen var ostufvadt, tryckte Lyrenosvärd Fjertligt komnissarieos hand, efter att hafva gifvit bonom öfte att tillbricga några dagar i hans hus, hvil.et uppebåll äfven var nödvändigt, emedan komnmissarien ovilkorligen måste tillkalla Lyeosvärd som hufvittne vid det extrating, som kulle hållas öfver tjufbandet; och som vår hjelte cke hade synnerligen brådtom och icke var