Aftonbladet – 14 maj 1846, sida 1

— oo nro Spöstedts ord befunnoz denna gång, emot vanligheten, riktiga kungsord, ty den praktälskande frun, hvilken satte serdeles värde på nippor, hade samlat dylika till en mängd, som mången rik grefvinna skulle hafva afundats henne. Det bade nemligen varit det dygdädla parets mening att snart, med deras vällförvärfvade skatter, flytta till Nordamerika, detta förlofvade land för våra europeiska samhällens utskum. Men — Phomme propose et Dieu disposen. Jag får således äfven fägna mig åt fruntimmerssällskap,, sade länsmannen skrattande till Lyrensvärd, sedan ban förfogat om gästgifverskans fängslande. Det värsta straff, det hedervärda paret till en början kan erhålla, är att få åka tillsammans och boihop vid framkomi sten till tingsfängelset. Jag skall ej heller underlåta att så rangera. Men nu får jag ödmjukast tacka herr baronen för god secours. Döt är helt och hållet. herr baronen, jag har att tillskrifva den lyckliga fångst, jag i dag gjort, och baronen tilifaller öckså med: all rättvisa den utsatta belöningen för silfvertjufvarnes upptäckande., Nej, nej, min bästa regementsväbel, sade Lyrensvärd afböjande; dlylika medel, ehuru ärligt förvärfvade, emottager jag icke på något vilkor. Det må nu vara af stolthet, men ni känner mig af gammalt och vet, att hvad jag sagt, är sagdt. Summan tillhör dessutom med. ännu större rätt er och Olle i Athen, ty utan er mellankomst, hade:gripandet ej kunnat ske så bastigt, och om ej Oile händelsevis stått vid utgången till lönngången, så bade det troligen lyckats flyktingarne att undkomma. Men litet