Aftonbladet – 13 maj 1846, sida 3

Ja, hvar hade ni edra ögon! sade länsmanden torrt. Ni är verkligen mycket att beklaga, stackars hederlige herre; dock, skenet är emot er, skenet är emot er. Men hvad är det?, frågade han hastigt, då hans skarpa öga på golfvet upptäckte en liten blå bomullslapp, som satt fastkilad emellan tiljorna, denna lapp har precist samma färg som Kyrke-Pelles sommerrock, på hvilken jag märkte att ena skörtet var sönderrifvet. Här måste således vara någon hemlig lucka. Ack! var så alltför graciös att öppna den, bästa herr Spöstedt. Lönnluckor i mitt hus! ack, hvad min värdaste kommissarie kan vara rolig, då han behagar att skämta! Nej, jag är en hederlig man, det är säkert, och jag bar ännu aldrig varit straffad för något brott, ehuru ofta elaka menniskor sökt att denigrera mig, bedyrade herr Spöstedt, nyttjande ett beryktadt argusiskt uttryck, som då ändtligen en gång passade på sitt ställe. VÅb, det begrips! Huru skulle det väl kunna falla mig in att betvifla herr Spöstedts heder! Men förlåt mig, att jag är enträgen! öppna luckan, jag ber Ju så vackert., — Då gästgifvaren innu fortfor att bedyra sin osku!td, sade länsmannen med en blick på Lyrensvärd: kanske utt herr Spöstedt villfar min begäran, om herr varon tillåter, att jag får tala litet mellan fyra ögon med honom. Mannen är så blygsam, så plygsam., Lyrensvärd aflägsnade sig genast, men qvartående i den mörka gången utanföre, hörde van först några djupa suckar, derefter en sakta