ryktad krögare och tjufgömmare, utan äfven en lika beryktad brönvinsech bondadvokat, och han ansågs af de enfa!diga att bafva ett alldeles öfverdrifvet fundament, för hvilket han också jät godt betala sig, så länge det fanns något att fasa. Men nu vilja vi se hvad herr Spöstedt skrifver med sin grofve, svarta svanpenna och sitt biungu!a biäck, förvaradt i en bit af en sönderslagen lerskiöl: ÖddmjuckaSte ock HöggwiålBirNaste bärr ComMisariuS! För öddmjukaste härr commlisaRien får jag härvid Bilaggd i största UndsrDånniga allTerat;sjon ra Pårterra närs!uttse förskräkLiga NiddingsDådd och TilldraGellse — firrst kämm Han inn i reitt hederrliga HuS der jag hadde nåra väner till såsite förrSan Lat. Såm war frånn akkTjonen i räfveKulla, der jag Såmm härr Titltulus ödmjukast såg. höll Spissning. såmm allmänt loforDades och impråbberades — och så birrjade den Resaude, såm kömm Inn i mitt ästeMab!a hus Mad sebjuss från påkaMåla. en häst mäd: kära: att ställa Sig spritt galleN såmm en reSande mäniSka klädd i blåRandig damkapa och mäd !r.Gga kring Munen tärmma en förskråKeligz SwinaGjord såmm åmteLas i then heliGa Skrifft ock såmm Wir frelisare körde i schjönn. männ Nu får jag be Tiutu-Lus åm förlåtelse, simm för En kronans ock kongel. Majestältz comiSarie talar åm Svin, männ nöden har Isgen lag ock rät! WiSan måste ha sin Gång ock så skrämmde Hn ut ala mäd faseliga AllTerattsioner så att många fingo onnt i magen wilkett allt smaka Mig möcket illa, då Jag nu Blef EnSamm mäd den UrsinNiga Banditten såm wer så Ogentill och slog Mig för Munnen så tre täner låsNade då jag simm är föd af hedersLiga Förälldrar och fått en wårdad EkSekutt sion, höffligtt frågade H:Nam ätter Pass åm Swärjes lag föreskriver och så hade han nga Pengar att Betalla Scbhjussen mädd och så