Aftonbladet – 12 maj 1846, sida 1

PLÅNBOKEN. BERÄTTELSE AF BRN. Ehuru förbärdad i brottet, var hr Spöstedt lika vidskeplig och lättskrämd, som de nyss utdrifna gästerna, hvarföre han ock genast flydde genom den öppna dörren, hvilken han till yttermera säkerhet reglade efter sig. Jag får väl då lo tt sköta patienten self, huru vedervärdig hn än förekommer mig, mumlade den resand:, som nu framgick och lyftade den slagne i en trasig soffa, der han med en handduk, så godt sig göra lät, förband ett djupt sår i hans hufvud. Derefter tog han ett stop med vatten och slog det utan krus i skojarens blodiga ansigte, för att få honom till sans. igen, hvilket äfven lyckades, ty denne uppslog sina af rus och smärta förvildade ögon och besvarade den resandes fråga, om hvad som egentligen fattades honom, med: Bränvin !n Då blir gästgifvaren din bästa läkare, fyllkajal sade den resande, men i detsamrna klingade en fönsterrut2, och då han vände sig om såg han en bösspipa framsträckt genom det utslagna fönstret, som förmörkades af en mängd långhåriga, gapande hufvuden. Om harrn äter upp karen .derinnaför, så skjuter ja harrn. på eviga fläcken, sade en groflemmad bonde, med enfaldigt ansigte och lade an i detsamma. År du rent rasande, menniska! utropade vår resande. Jag har ju bara lyftat den slagne uslingen i soffan och är den ende som bryr mig om honom. Bort derföre med bössan! Men bonden qvarhöll bössan i anläggning och sade till de kringstående: Töcker inte j sum ja att stollen allt. har ätet upp halfva håfvet? Ja ser fullt mä -blo? och: dä luser så ) Se Aftonbl. M4-405 och 408.