nia LJ ade UPSUTE MTI mad MMA TÄMIDER ARIGRSEM AV J SAUL Kongl. Maj::s nådiga bref till bemälda styrelse i ämnet expedieradt: OSCAR etc. Vår ynnest etc. Till följd af eder meddelad föreskrift att, efter undersökning i hvad mån uti de från äldre tider ännu gällande reglementariska stadganden och organisationer anledning till menligt uppehåll för utrikes ifrån hitkommande varors lossning och packhusbehandling förefunnres, till Oss agifva und. utlåtande, huruvida dylika hinder för en skyndsammare tullbebandling af importhandeln i bufvudstaden må, antingen genom utsträckning af den i reglementet bestämda arbetstid eller tjenstepersonalens förstärkning eller genom serskilda förordnanden i annat hänseende, kunna undanrödjas utan försvagande af nödig kontroll, hafven J, uti skrifvelse dån 15 innevarande månad, underdånigst anfört, att, hvad lossningen beträffade, dermed tillginge sålunda, att så fort skeppare inkommit till hamn, han skulle anmäla sig hos hamnkaptenen, hvilken, efter lastens beskaffenhet, anvisade skepparen stället, der han finge landa, och bestämde den tur eller ordning skepparne emellan hvari sådant finge ske: att, med bibehållande af den på detta sätt bestämda ordning, lossningen derefter börjades under tullbetjeningens tillsyn, hvarmed, i afseende på så kalladt brogods, iakttoges, att godsegaren, inom den i 30 seglationsordningen bestämda tid, först skulle angifva varorne, antingen till förtullning, eller på nederlag eller kredituppl!ag, samt förete, i förra fallet, frisedel eller, hvad mätbara varor angår, depositionssedel, och, i sednare fallet, bevis från nederlagsinspektionen, tecknadt ä ena angifningsinlagan, hvarefter sådant gods lossades och samma dag blefve på bestämd tid afröjadt eller under lossningen uppmätt, samt finge, utan vidare uppehåll, af varuegeren antingen afhemtas till hans enskilda magasin, eller afföras till nederlagsmagasin: att, i afseende på lossningen af så kalladt packhusgods, godsegaren, enligt författningarnes ordalydelse, jemväl hade sig ålagdt att, före varornas uttagande, förete frisedel, hvilket förutsatte angifninpg och klarering af belöpande umgälder: att likväl redan under den 46 M3j 1832 den lättnad blifvit med3s gifven att, utan föregående tullklarering, en del.af de för en godsegares räkning inkomna varor må lossas och, efter verkställd undersökning, af honom disponeras, emot det att återstoden af varupartiet utgjorde underpant för hvad till kronan bör erläggas, hvilket för befrämjande af en hastigare expedition lemnade medgifvande fortfarande tillämpades och, i följd af trafikens tilltagande liflighet, vunnit en motsvarande utsträckning, hvarvid kronans säkerhet vore betryggad derigenom, att varuutlemnandet sker på packhusinspektionens ansvar: att bland redan vidtagne åtgärder till lossningsförrättningarnes underlättande i öfrigt förekomme, dels att socker, äfvensom understundom tobak och andra större utrymme fordrande varuartiklar, antingen inläggas direkte i godsegarnes magasin, då dessa äro så belägne, att fartygen, med hvilka importen skett, kunna anlägga nära derintill, eller ock från Skeppsbron forslas till de af godsegarne anvisade förvaringsrum, i båda fallen under behörig bevakningstillsyn, hvarefter vägningen af packhusinspektionen verkställdes antingen om morgnarne före packbusets öppnande eler efter dess tillslutande om aftnarne, dels äfven att, då kaffe, risgryn, russin, sviskon m. m. i större mängd på en gång inkomme, tullbehandlingen af dessa varor utan inskränkning tillden i reglementet bestämda arbetstid, verkställdes på Skeppsbron utmed eller nära intill det fariyg, hvarifrån lossningen sker: att det imedlertid icke sällan inträffade att lossningen från ttt invid bron liggande fartyg förhindrades eller afbröts af den orsak, att den -godsegare, hvars varor lägo öfverst i fartyget, antingen af brist på magasin eller i spekulation att om bord få försälja sin vara eller af andra skäl, ej kunde förmås att genast emottaga det honom tillhöriga gods; hvilket af de trafikerande sjelfve föranledda förhållande, som medförde svårighet och tidsutdrägt ej mindre för en del godsegare, än i synnerhet för skeppsrederierne, icke, med de lokalförhållanden, som här egde rum, kunde från tulladministrationens sida förekommas: att i sådant fall enda utvägen vore, om tullverket, så fort lossningen genom godsegarens förvållande hindras, läte densamma, sådant oaktsdt, fortgå och, mot någon afpassad ersättning af godsegaren, upplade varorne i kronans magasin, hvartill dock erfordrades ett utrymme, som den här befintliga packhuslokalen helt och hållet saknade: att fräga flere gånger Varit väckt om denna lokals utvidgande, och åtskilliga förslag gjorda om lämpligaste sättet för tillvägabringande i detta afseende af en förändring, hvars behöfligbhet J vid alla tillfällen ech sednast i edert underdåniga utlåtande den 45 Augusti 1840 i anledning af sjöfartskommitterades förslag, rörande inrättandet af långrum m. m. i Stockholm och Götheborg, sökt ådagalägga, ehuru de af eder gjorda framställningar om anstalters vidtagande från statsstyrelsens sida, för att bereda större utrymme och beqvämlighet med hänsigt till handeln på utrikes orter, icke ledt till önskad påföljd; samt att, under sådane förhållanden, J, för tillvägabringande af lättnad vid utrikes ifrån kommande Varors lossning, snsågen icke något kunna från tullverkets sida tillgöras utöfver hvad som redan är vordet vidtaget och serskildt blifvit föreskrifvet i afseende på varutrafikationen med de mellan Stockholm och Läbeck gående ångfartyg, hvilka ega, om utrymmet i packhuset vid ett eller annat tillfälle icke skulle medgifva varornes ditförande, att uti en däckad pråm lossa det medhafda godset, så att dessa fartyg, vanligen hitkommande om söndagen, sednast påföljande tisdag kunde undergå kölvisitation. Vidkommande derefter packhusbehandlingen af hit ankommande utländska varor eller sådane, hvilka ovilkorligen måste i packhus införas, hafven J, som ansett det kuuna för gifvet antagas, att den betydligaste importen deraf sker med de mellan Libeck och Stockholm gående tvenne ångfartygen Gauthiod och Svithiod, i afseende på tidsutdrägten med tullbehandlingen af deras laster, i underdånighet förmält att, med undantag af en eller annan gång om våren, det ena fartygets last, i allt hvad på packhuset beror, vore handlagd innan dat andra ankammar ach gammartiden vanli