Aftonbladet – 11 maj 1846, sida 3

tUllspordes Lerisson viagarec. IiDtC Kunde Jag allti leda flickan, svarade hon. På fråga om hon ej kände någon ånger öfver att hafva afdagategit den späda varelsen, gaf hom till svar: Nog tycker jag att det var synd om henne., Näringsidkerskan Hallbom, hes hvilken Amanda Carlsson uppgaf sig bafva tjent, blef uppkallad och tillstädeskom; hon intygade att Carlsson varit i hennes tjenst och derunder ådagalagt lögnaktighet ocb ett särdeles argt och våldsamt lynne. Hon hade en gäng varit i poliskammaren ställd under tilltal för det hon med e!dgaffel och yxa gjort försök att våldföra sig på sin matmoder. Carlsson visade under förhöret en ovanlig slöhet och ett lugn, som var högst märkvärdigt. Öfverståthållareembetet hade ingen annan åtgärd att vidtaga, än anbefalla polisbetjeningen att efterhöra om något barn här i staden blifvit saknadt; och som det ansågs afgjordt, att Amanda Carlsson var lösdrifverska och såsom fånig vådlig för allmänna säkerheten, blef hon emedle:tid före klarad skyldig att träda i häkte. Hon insattes uti särskild cell i stadshushäktet. Af Dagbladet inhemtas nu, att en sockerbruksarbetare vid namn Erik Jansson i går morse anmält, det ett honom tillbhörigt flickobarn, Edla Cherlotta, på 35:te året gammal, blifvit saknad; hvarföre då antsagas kunde att det varit hans barn, som qvinspersonen Carlsson uppgifvit sig bafvakastat i sjön, undersökningen till utrönande af förhållandet i går fortsattes. Det upplystes dervid, att, förlidne fredag, hade Janssons son, Jan Erik, på 13:de året gammal, af sina föräldrar, som bo på Södermalm, blifvit skickad till Kornhamnstorg för att inköpa potatis. Systern Edla Charlotta ville följa med och erhöll äfven tillstånd. Barnen åtföljdes; men sedan de ankommit till torget, hade, utanför den der belägna läderboden, en okänd qvinna, hvilken Jan Erik bestämdt igenkänner vara nu häktade Amanda Carlsson, kommit till barnen och med dem gifvit sig i samtal. Derunder hade hon yttrat afsigt att tillegna sig flickan; men då barnet dertill varit ovilligt och börjat gråta samt Jan Erik icke eller velat utlemna systern, bade qvinnan sagt: Jag känner eder och föräldrarne med. Förut bodde ni på nort, men nu ha ni flyttat till säder. Derpå tog hon flickan på armen och begaf sig framåt Nygatan. Jan Erik följde väl efter; men som den okända uppgifvit, att hon kände föräldrarne och hade reda på hvar de förut bodt och nu bodde, så hade han icke velat påkalla biträde af andra personer. Dock följde han den okända genom flere gator och gränder till kongl. slottet, der hon ingick och hvarest Jan Erik förgäfves letade efter henne. Sorgsen återvände han till torget, uträttade sitt ärende med potatisköpet, men tordes icke återvända hem, utan satte sig på en sten att gråta. Först kl. 8 på aftonen vandrade han af till sina föräldrars bemvist och omtalzsde hvad som passerat. Följande dagen användes af föräldrarne, att hos bekanta efterhöra barnet; men ingen hade derom någon upplysning att meddela. Qvinspersonen Carlsson erkände vid förhöret till en början riktigheten af Jan Eriks uppgift, men förebar dock, att hon icke tagit barnet ifrån gossen emot hans vilja, utan att han dertill gifvit henne tillstånd. Jlon hade sedermera med barnet vandrat stora Nygatan framåt, öfver Riddarhustorget, Myntgatan och norrbro till Fredsgatan. Så långt var hon kommen i sin berätte!se, då hon återtog sitt erkännande och förmälte att hvad hon vidgåtg vore osannt och diktadt. Hon hade alldeles icke tillegnat sig detta eller något annat barn, än mindre kastat något sådant i sjön. Vid denna sednare uppgift förblef hon hårdnackadt. — En död mansperson hade sistl. lördags eftermiddag uppflutit i sjön vid Liljeholmsbron och blef afförd till bårhuset. Liket synes hafva legat i vattnet en längre tid och är alldeles oigenkänneigt. — En af arbetarne på hr Sjöbergs fabrik å Kungsholmen, Johan Engman vid namn, som seden sistlidne tisdag varit saknad i sitt hemvist och på fabriken, fanns i fredags afton, hängd uti ett träd i Stadshagen. Mannen hade på sednare tider varit oordentlig i sitt arbete och grubblande till sinnes. — Natten imellan förl. fredag och lördag föröfvades djerfva inbrott på tvenne särskildta ställen. Till en vid Lilla Nygatan belägen viktualiehandelsbod hade från gårdssidan en mur af ?;:dels alng tjocklek blifvit genombruten. Omkring 43 rdr rgds i penninger, 4 guldring samt åtskillige varor af de i boden befintliga blefvo tillgripna. — Det andra inbrottet skedde på ett handelskontor vid Regeringsgatan. Våldsverkarne hade, såsom det syntes, gjort väldiga försök att inkomma; men detta misslyckades likväl. (Dagbl.) — Po!isförhör anställdes i dag med de två manspersoner, som varit i sällskap med tobaksarbetaren L. Wahlberg, då han sistl. tisdag gjorde sitt förut omnämnda olyckliga försök att nedstiga uti schaktet i Hagaparken. Den ene, stenhuggeriarbetaren Johan Andersson, uppgaf, att han, Wahlberg osh ärtilleristen Lars Liljebolm förliden måndag innevarit å en krog vid Kammakaregatan och tagit sig en sup, samt dervid öfverenskommit att följas åt till H3sgaparken för att i den dervarande gropenn hemta en bössa, som der skulle vara till finnandes; att de alla tre begifvit sig dit, och att sedermera så tillgått, som förut blifvit uppgifvet. (Se A. B. för d. 8 dennes.) Artilleristen Liljeholm, som, då olyckan skett, öfvertalat Andersson, att icke omnämna äfventyret för någon, förnekade nu vid förhöret att hafva varit med vid affären; han föregaf att han träffat Wahlberg och Andersson på gatan, och att de då väl föreslagit honom att vara dem följaktig till gropen, men att han skiljts vid dem vid Haga grindar, och så!edes icke visste hvad som vederfarits W. Den läkareattest, som angående Wahlberg nyligen blifvit afgifven, upplyser, att ingen fara för hans lif är å färde, men att hans ena käkben och ena fot äro illa skadade samt erfordra längre tid för att läkas. Polisundersökningen är i anledning deraf uppskjuten tills Wahlberg tillfrisknar. HANDELS-UNDERRATTELSER: : Vexelkurser. tt iwvDPDbDIt I KY Maj Dario ÄÅ m JOAN, L AA 200