Aftonbladet – 11 maj 1846, sida 1

seradt var, med trollkraften af sin stråke, ryck folket från qvinnan af folket till herr Davids sons paviljonger, till den vackra trädgården uta träd, som i dagligt tal kallas trädgårdsförenin gens. Nu inträder ändtligen en enda dag, di publiken kan återtaga sina mera vanliga syssel sättningar, se en ny debutant på kongl. teatern eliter Justvandra i ljufliga våraftnar, som komm: tänderna att skallra och vattnet att frysa. Mer snart ljuda de glada, lifvande tonerna af Me buls Henrik den 1V:s jagt genom Storkyrkan höga, majestätiska hvalf. De fördömda i Ehren: strals helivete lyssna, midt under sina plågor till den sällsporda, muntra hornklangen, och Olof den heliges sporrar bugga, af gammal in stinkt, i brist på bättre, djupt i det hyende som uppbär dem. Herr Franz Berwald skön: ker Stockholm till afsked en konsert och Stockbolm skickar dit sina söner och döttrar, alla som värdigas lägga en riksdaler i håfven vid tempeldörren. I herr De la Croixs kapell åt musikens och dansens gudinnor spelar herr Nage!, dagen derefter, på en sträng, å la Paganinin, och, ifall äfven denna sträng skulle brista, spelar ban troligtvis, å la Paganinin, på ingen. — Hvilken uppsjö af förlustelser, hvilken syndaflod af nöjen! Musiken har ändtligen lyckats att jaga dansen på flygten, och nu vill den, med fulla drag, njuta af sin triumf. Men dansen, den ljufva flyttfogeln, breder för år 1846 sina vid Ijuskronorna svedda vingar till flyg, och minget vackert qvinnligt öga följer tårfuktadt den hädansväfvande. Hvert han far, vet ingen, men hjertan klappa, välkomnande, vid tanken på hans återkomst.: Dansen är en bland de få modhjeltar, som lemna saknad ef: ter sig hos de sköna. Vi återvända till ;qvinnan af fölke). Marie Jeanne är en täck bondflicka i trakten af Paris, en okonstlad bygdens tärna, som aldrig, för att höja rundningen af sin boarm, burit någon af