Aftonbladet – 11 maj 1846, sida 1

födsel sjukt och lidande, vårdas på landet af en doktor Appiani. I ett mera än svagt ögonblick har grefvinnan lofvat att skänka Appiani sin hand, derest han räddade barnets lif. Barnet har dödt under doktorns bjelpande bänder. Ett nytt måste således anskaffas, för att kröna doktorns bymeneiska önskningar. Appiani har hört signalementet uppges på Marie-Jesnnes lilla gosse. Med anmälande höraf utbekommer han barnet, och unga Bertrand, i en handvändning blifven grefve de Bussitres, flyttar in i en liten afundsvärd, betsad vagga, med grönt sidentak. Det är ett af de få exemplen, att en timmermanssom blir grefve redan i vaggan. Imedlertid är doktor Appisni i sjunde himlen och står på tröskeln af den åttonde — giftermålet med en ung, vacker, högbördad, rik, fastän något förgråten fru. :Oiyckligtvis inställa sig nu tvenne personer, som, hvar i sin stad, bli doktor Appiani till mycket mehn. Den ena är grefvinpans barndomskärlek, hennes mans kusin, en ilskvärd, ung man med po:lisonger och royale. Når ban fick veta sin släögtin.s död, sin älskarinnas enkotillstånd, betydligheten af den egenlom, hvartill hon var arftagerska, erfor han senast en ljuf känning af hvad Balzic kallar ;repassionp eller, för att tala med Tegne-, vhalfsläckt liga tände han på nytt Denne Theobald de Busijeres igenkänner i doktorn en för örfalskningsbrott straffad italiensk äfventyrare, som han under sina resor träffat i Verona. Men nästan ännu farlicare bir den andra nykomlinsen i buset, Marie-Jeanne, som lyckats uppsöka Tu de Bussieres. Hon upptäcker i den grefliga vaggan, under det gröna sidentaket, sitt eget barn! Väl lyckas doktorn att för ett par ummar bringa Marie-Jeanne på et hospital, men molnen hopa sig alit mer och mer kring den djerfve bedragaren. Sjelfva bans medbrottslige förråda honom; genom utdrag af kyrkoböc. kerna utrönes; att den späde grefve Bussitreg