Aftonbladet – 11 maj 1846, sida 1

BLICK TILLBAKA. Aldrig har nöjenas lätta flock så i sluten kolonn stormat in på Stockholmsboerne, som under första veckan af Maj. Man skulle nästan. med ledning af en känd teaterförfattares srategiska åsigter, kunna säga, att de formerat igelkott,. I detta hvi-smel har mamsell Charlotte Lindmark, som -;entligen ernade, med sin recett börja anfallet, b:.ivit undanträngd af mamsell Lise Chbristiaoi, innan af folket af Pariserartisten, Emilies hjertklappning af violone2!lens mysteriösa sång. :Violoncellen är ostridigt en af musikensfurstar; hans majestätiska stämma genomljudar det vildaste, det mest moderna mouvement, han talar ett hördt ord ännu i stormen, och skrifver lagar för hela svärmen af underordnade. Det var således icke mera än billigt, att Mamsell Caristiani, hvilken fursten-violoncellen erkänner som suverän, vid hvars knän han står, en lydig och undergifven vasall, tog första platsen i det tig af nöjen, som : genomgår veckan, och i spetsen hvarför den ståtliga parisiskan skrider med gestalt och blick af en drottning. Omedelbart efter henne följer enleveringen ur seraljen,, en uppklädd och nyförsedd gengångare från lyckligare dramaliska tider, som fru Gelhaar, på sin recett, ealeverar ur sin tjugoåriga glömska. Öfver enleveringen sväfvar, på rosenmoln, Gustaf Wesas drömpn, Skatar och Stamfrun stå arm i arm vid sidan af denna lysande företeelse, och lyssna melankoliskt till ekot af alphorsen ur Wilhelm Teil. Vi erinra oss aldrig hafva sett något program, mera liknande ett smörgåsbord, med alia sina småanrättningar, sin legio af assietter, sina olika retmedel för aptiten. Nu ändtligen har mamsell Lindmark bunvit få plats för sin recett, för den stackars Marie Jeanne, sedan herr Schnötzinger, åtminstone för den dagen, afstått, att, såsom tillämnadt och apnon