Aftonbladet – 9 maj 1846, sida 1

als: ära oo FP Slagsmåla gästgifvaregård, hvarest seener af mindre idyllisk beskaffenhet troligen vänta oss, Slagsmåla gästgifvaregård stod i särdeles elakt rykte vidtomkring, likasom gästgifvaren sjelf, herr Spöstedt, en stor gynnare och patron af dessa tappra nattriddare, som, väpnade med dessa så moderna knifvar, dyrkar och kofotar, draga ut i härnad mot allt ärligt folk i samhället och på det lättaste sitt i verlden, samt oftast ostraffadt, fylla sina diverse behofver. Herr Spöstedt var nemligen en allmänt känd tjufgömmare, ehuru, gubevars! han alltid af den förträffliga lagen blifvit frelsad ifrån att göra intimare bekantskap med första stafvelsen af sitt namn, och ingen ädelt svärmande filantrop kupde vara månare, än herr Spöstedt, att hålla alla traktens långfingrade söner ryggen fri. Ja, han var så kär i sina busvilla och af rättvisans nyfikna tjenare efterspanade skötebarn, att han esomoftast, i farans stund och mot en liten vacker dusör af något klart skinande kyrksilfver, för dem öppnade sitt eget hedervärda hus, der de om dagen, enligt nyaste methoden, böllos i cell, men mot natten återgåfvos till den ädla friheten, den de så väl förstodo att begsgna till små trefliga utflygter rundtomkring. Till allt detta kom äfven att herr Spöstedt hade ett mycket starkt och alldeles ypperligt bränvin, försatt med kummin, Som hair höll sina respektive kunder tillhanda imot betydligt: nedsatt prisa, hvilket. gjorde att han, till alla småkrögares harm och billiga förtrytelse, drog till sig alla kumminälskare i hela församlingen. Det är således nästan öfverflödigt nämna, att den Jidligaste trafik rådde i