Aftonbladet – 9 maj 1846, sida 1

högaktar sådana tänkesätt och -jag delar den äfven. Om någonting är ogudaktigt, så är det att, liksom du, göra en gudomlighet af sorgen, ty det står i uppenbar strid med Skaparens mening. Han villse alla glada, alla lyckliga alla i fullt njutande af den herrlighet Han strött omkring oss. Att vara glad, det är att vars lyeklig, ty det förutsätter ett godt samvete; utan hvilket ingen lycka gifves, och att skämta med sorgen är väl mångdubbelt klokare, än att bänga efter densamma, enträgnare än den lede frestaren efter själen. Lefve derföre glädjen och de som sjunga densammal Den eljest så yra flickan talade här med en sådan värma, en sådan innerlighet, att väl sällan eller aldrig Glädjen har haft en mera tjusande. och oemotståndlig sakförerska. Sjelfys den melankoliska Agnes tycktes öfverbevisad om sanningen af hvad hon nyss fått höra, ty hon kastade sig, smekande, i Hortensias armar och bortkysste det lilla drag af stolthet, som ännu hvilade Gvar på den älskliga talarinnans läppar. Med armarne lindade om hvarandras lif, men utan att yttra något vidare, aflägsnade sig nu de båda flickorna från skådeplatsen och ställde kosan till det närbelägna hemmet. Just som de försvunno bakom. vägens: krökning. blänkte något. till... : Det: var solens:sista stråle som:lekte med. stålkläömmaren. i; Hortensias dillasbund, 4 Vi förflytta oss nu, käre läsare, halfannan mil från det täcka ställe, der vi nyss, iså älskvärdt gällskap, uppebållit oss en stund, til