Aftonbladet – 9 maj 1846, sida 1

VV HK hKÄKXK KV Nn Tycker du väl att himlagössen, här tager sig bättre ut? hal bal hal, — Skona Böttiger! skona min afgud! ropade den väluppfostrade Agnes med sammanknäppta händer, och jag vill aldrig. säga ett ord vidare om din landsvägsrimmare:n Nå, det var lyckligt att erhålla fred på så goda vilkor,, sade den lätt försonta Hortensia, och fortsatte sin-så ofta afbrutna läsning: Förlåt mig — blef mitt svar — jag icke vet En sak mer ledsam än en hemlighet. Behåll den sjelf och göm den uti korgen, Som här jag ger er, bästa fru von Sorgenin Men nu man skulle sett hvad frun bref arg! Ha, otacksammeln — skrek hon, som -en varg — Du vågar gäcka mig!... Jag gersdig tusan... Och ut på dörren sprang i hast Medusan. ; Under det att Hortensia skrattade åt den oväntade slutvändningen, utbrast-den finkänsliga Agnes, glömsk af sitt nyss gifna löfte: att kalla den förädlande, den himlasända sorgen för en Medusa, o! det är afskyvärdt — att låta henne skrika som en varg, det är gement — att låta henne svära på köpet, det är mer än ogudaktigt. Hvilken låg själ den rimmaren måtte hafva l, ; : En. glad själ. kan: icke. vara;:låg,, svarade, Hortensia; med ovanligt allvar. -iaLåt vara: att denna lilla poetiska; utgjutelse,är-en obetydlig; het: och: dessutom är litet .grobf:i: tillskätningen,. men -visar.den dockoickeattenimah med eouragen författat. deny. en iman; somshar för sed att aldrig pjunka på ödet, huru vidrigt det också varit mot honom, utan hellre slår sorgen från sig, som det anstår ep glad filosof. Jag