sade hon, att hon velat hämna brodrens död Sedermera hade Hon för sergeanten och fyr: voltigörer, hvilka bevakade henne, berättat hel: händelsen och sagt, att mairen hade haft oan ständiga åtbörder mot henne. På aftonen upp: repade hon detsamma för den kungliga prokuratörn. Maries moder, enkan Colomba, begaf sig, otröstlig, till kassernen och, secnide sin dotter fången, utropade bon, under tårar: Hvad har du gjert, min dotter? — Min mor, svarade den tilltalade, ,sörj icke för min skull... Om jag också skulle dömas till lifstids tvångsarbete, kan jag ieke blifva olyckligare än jag varit. Nongiata Giacomoni, den mördade mairens dotter, tolf år gammal, aflögger, utan ed, vit: nesmål: Vi voro fem flickor, utan någon broder, och man bar dödat vår far och vår mor.. (barnet hindras af gråt att fortfar:). Ordföranden. Har man dödat er mor, säger ni? förklara er. Vittnet. Banditerna hade begått nigra mord: motpartiet beväpnade sig för att uppsöka dem. Deras efterforskningar voro fruktlösa. Då de återkommo, funno de vår olyckliga moder i dörren till sitt hus; de sköto på Lenne och hen nedföll död. (Långvarig rörel:e) Marie Francoise Giaccmeni, sjutton år, dotter till den mördade mairen. Jag fordrar rättvisa; man har dödat först vår moder och sedan vår fader, den mest fredliga menniska i verlden Ordföranden. Lemnade er fader banditerns silt skydd? Villnet. Nej! tan gick aldrig beväpnad; har glede icke deras uppförande; han ville att de skulle lemna ön och segla bort. Ordf. (till den tilltalade). Ni hör nu hvad mairen, som ni dödat, hade för afsigt. Den tilltalade. Det är hans dotter, som säger detta. Han ville att banditerna skulle begifva sig bort, då det icke furnos flera män