Aftonbladet – 4 maj 1846, sida 1

selskor, positiver! En markatta gör konster, bon plockar upp slantar, hon tar ödmjukt af sig hatten och bugar sig djupt! Hvilka rent menskliga instinkter, snikenhet och lycksökeri! Också är förtjusningen utomordentlig. Markattan blir tre gånger inropad. Oan! bleibe, bleibe bier, Göttlichel ropar en lätt enthusiasmerad tysk, som tillika är ledamot af herr Möllers matinter. Åtskilliga buketter af blåsippor, å två styfver stycket, kastas för debutantens fötter — i brist på sonett slungar en amatör en obetalt skräddarräkning in på scenen. Åtskilliga s. k. enkekarlar af jerpbärarskrået sammansvärja sig att taga markattan från hennes busbondes rygg, Och, på sina egna, bära henne i triumf till staden. Polisen måste återföra de upprymda dilettanterna till ordaing. Men det är icke lätt att länge b behålla sin plats i folknöjenas tält packade hvimmel. Det finnes djur, som förena Taglionis lätthet med Marats blodtörst! Bort till mera öppna platser! Officerarne vid gardet till häst och lifregementets dragoner samt barnhusbarnen visa sig ute korpsvis och i uniform. Med ledning af de sistnämndes utseende skulle man kunna anmärka, att kärlekens barn i allmänhet icke äro vackra. Csampagnekorkarne springa. Punschen strömmar i kaskader. Bålarne ryka, som Hekla, enLigt sedna:t ankomna underrättelser, och hvirfla, som Schylla och Carybdis, då sirenen punschslefven sätter dem i rörelse. Redan blanda sig ångorna af till föredragning färdiga, Ypp:ga supåer med de qvarlefvande dunsterna af redan expedierade dryckesvaror. Hvem skull: väl, vid åsycen af detta öfverflöd, kunna låta öfvertyga sig, att i samma ögonblick, mångenstädes inom Sverige firas en fasta allvarligare, fruktansvärdare än kathbolikens strängaste, en fasta på lif och död, en fasta vid bröd af agnar, ben