Aftonbladet – 4 maj 1846, sida 1

första på jorden var afund. Mamsell A. har blifvit gammal, fru B. har blifvit ful, fröken C. har mistat sin fraicheur, friherrinnan D. ser redan ut som en sextioårs gumma, grefvinnan E. bar en viss kulör af blåstrumpa — till och med i ansigtet — men också är det en Maj att hacka tänderna åt: den har snö, i stället för blommor, i lockarna. G!ada midda3xsgäster nedblicka från värdshusens balkonger på det böljande tåget. De utgöras, till större delen, af redan mogna ungkarlar, som, med cgarrerna i munnen, resonera öfver ögonblickets uppsjö af förlofningar. Celibatärer affektera i allmänhet hat till förlofningar och äktenskap. . JM 4 af Celibatärerna citerar Heloisa, Abelards verldsbekanta älskarinna, som i ettaf sina bref, utgifna af monsieur och madame Guizot, kallar äktenskapet för kärlekens graf. MM 2 citerar den gamle Michel de Montaigne, som, i sina klassiska essais, liknar äktenskapet vid en grann, af grönska omväfd fogelbur, dit de foglar, som äro ute, vilja in, men hvarifrån de, som äro inre, vilja ut. JV 3 citerar Beaumarchais, som påstår, att af alla allvarsamma saker är äktenskapet den mest befängdan. JA 4 citerar Saphir, som kallar kärlek och iktenskap två bimlastegar: på den förra stiger man upp och på den sednare ned. AA 5 citerar Oettinger, hvilken liknar kärleken vid.en ljuf fabel, men äktensk-pet vid en biiter moral Men alla dessa e:ationer äro bortskjutet krut. De citerande skulle nästan vara färdiga att trotsa just de vapen, med hvilka de sjelfve stridt, att storma de batterier, hvilka de i egna personer anlagt så fruktansvärda. Kring Djurgårdsslätten bafva de egentliga folknöjena koncentrerat sig, blinda violspelare, mån