Aftonbladet – 4 maj 1846, sida 1

På ena sidan framskyndar en af desca typer för passionerade, unge män, som en slöjas susande i vinden, en sidenklädaing: frasande, vibrationen af en solfjäder kastar i extaser af salighet. Ea kjortel är tillräcklig att fanatisera honom; den är för honom hvad trefärgade fanan var för 48350 års framsoser. En ständig feber raser i hans ådror: det är föstjusniogsfebern. Han kan leva utan tidningar, utan thå, kaffe och likör, på en halfportion mt, men icke utan kärlek. Han har nu gått ut för att bli eleztriserad. Hvarje vackert, qvinligt öga, som möter bans, ger honom en puff, så att han svindlar dervid. — Några steg derifrån, hufvudet sänkt mot bröstet, ögat nedslaget, vandra filosofen, han, hvars majestätiskt orörliga hjert: aldrig mera än en enda gång slagit fortare är vanligt: då han inbillade sig se ettspöke. Han: tankar äro redan ett sekel före sin tid. On hundrade år, tänker ban, äro alla dessa qvin: nor, glänsande af belsa och behag, alla desc män, som i dag tömt glädjens fyllda bägare alla dessa ståtliga, frustande springare, dessa ly sande drägter — stoft! Kanske öfverlefver, i et bortglömdt vagnshus, en enda gammalmodi; vagn förstöralsen, oc förtäljer, i den mystisk: timma, då liflösa ting å tuvga, för lyssnande åkdon af tjugonde seklet, huru det gick til den första Maj år 4846. Och barnen af 4944 års vacnmakarkonst rop upprepadt: hör! hör Lkipagerna korsa ivvarandre. Man bhelsar Vänner helsa -hv2rannan med hbarden, älskande med ögonen, politiska fisuder med en stel, pru dentiig nackrörel:e, underhafvande med bugnin gar, öfverordaade med niekningar. Det finne: säkert så många variationer af helsningar, som det fisnes variationer på motiver ur dån Stumma Man mönstrar hvaraonen. Det ligger mycke af. generalmönstring i uttåget den första Maj Man kritiserar hvaranhan kristligt och vänligt Den första synden i himlen var högmod; der