Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 3

i maålet remitteradt Ul kämnersrätten. LA — EN pveu. Ehuru dueller i Frankrike icke kunnat utrotas, utan ännu af en: falsk point dhonneur gillas och i vissa fall fordras af konvenansen, tyckas likväl autoriteterna, utan anseende till personen, nu -begynna att göra hvad i deras förmåga står för att utrota denna råa och barbariska lemning från sjelfhämndens tider. Nyligen voro tvenne medlemmar af la haute volee för en duell inkallade inför polisdomsto!en. Enligt flera j prejudikater af högsta domstolen, skola nembigen , duell!sbrott, ifall de haft någondera duellantens död till följd, afdömas af assisdomsto!en, men .om striden tvärtom slutats med endast lindriga sår, af polisdomstolen. Hertig de Rovigo och grefve de .Perregaux hade sålunda till d. 6:te dennes blifvit de ömses inför polisdomstolen för en duell, hvari de ömsesidigt sårat hvarandra, och en talrik mängd nyfikna åhörare fyllde sessionsrummet vid detta tillfälle. Sjelfva ransakningen erbjöd likvälingenting särdeles intresssnt. Duellen håde föranledts af något yttrande, som grefve de Perregaux fällt om hertig de Rovigo och hans familj, hvilket hertigen ansett förolämpande, hvarföre han skickat vicomten Henri Bertrand att begära en skriftlig förklaring af grefve Perregaux. Denne hade yttrat till svar, att han aldrig tillåtit sig något yttrande om hertigens familj; men hvad hertigen sjelf angick, så vidhöll han hvad han sagt, samt vägrade den skriftliga förklaring som fordrades. I följe häraf hade begge parterna sammanträffat och slagits på värja, dervid grefve Perregaux blifvit rispad i halsen, likväl icke värre, än att han samma dag kunde spisa middag på en restauration, och hertig de Rovigo hade erhållit en lätt blessyr öfver venstra bröstet, hvaraf han fått hålla sig inne tre dagar, Sedan allmänna åklagaren yrkat ansvar på de tilltalade efter 463 8 strafflagen, afkunnade domstolen, efter kort öfverläggning, följande utslag: Alldenstund franska strafflagen med straff belägger brott emot person; Alldenstund den derifrån icke undantager dueller, denna brottsliga öfverenskommelse mellan två personer, enligt hvilken de autorisera hvarandra till ömsesidiga attentater mot hvarandra; Alldensltund, om också denna lag hvilat overksam under vissa tider af kejsardömet, under vissa seder och vissa fördomar, den likväl, under en laglig styrelse, till hela sin kraft-bör göra sig gällande; Alldenstund särskilda karakterer på detta slags brott och opinionernas skiljaktighet ingalunda utgöra något motiv för att draga dem undan strafflagen; pel med åberopande af 463 art., dömes Perregaux och Rovigo till 500 franes böter och ersättning för rättegångskostnaderna. Åtskilliga dylika utslag af polisdomstolen skola säkert afkläda duellerna deras chevaleriska nimbus och utsläcka duellraseriet. — EN OHYGGLIG SKANDAL AF EN PREST. En fransk tidning innehäller följande: Sedan längre tid tillbaka hade kyrkoherden i Gravenchon (ej långt från Roueb) stått i intima förhållanden till en ung enka, och hindrat henne ifrån att gifta sig, oaktadt hon erhållit flera fördelaktiga anbud. Den unga enkan hade flere gånger varit uti ett tillstånd, som hos våra grannar på andra sidan kanalen kallas för intressant; men detta tillstånd hade upphört, utan att lemna de vanliga följderna efter sig. Nya symptomer hade visat sig och motstått alla försök, man användt för att skingra dem. Då tog man sin tillflykt till -en Kraftigare dryck, nemligen svafvelsyra, hvilket dock medförde den olyckliga qvinnans död. Under det hon låg i förfärliga dödsplågor, erkände hon för sin fader, att hon erhållit denna dryck af presten, hvilken varit en orsak till hennes oordningar. Samma afton, presten gifvit henne svafvelsyran, eller påskaftonen, hade han biktat flere af sina sockenboer och gifvit dem absolution. Vid första ryktet om den olyckligas död hade presten försvunnit. Man vet icke hvart han flytt. En annan prestskandal omtalas äfven, nemligen att några föregifna munkar af S:t Vincents orden, hvilka länge drifvit sitt spel med det lättrogna folket i kantonen Domart, försvunnit från trakten och medtagit en af de vackraste flickorna, men i det stället qvarlemnat betydliga skulder. — Tidningar från Paris omförmäla, att alla väggar i staden äro öfvertäckta med annonser om hus, slott, domäner, skogar och parker, hvilka se