Aftonbladet – 2 maj 1846, sida 1

Sv. Vi uppsatte den för att hafva vår ansva righet på det klara, : enär hr Dujarier vägrade at gifva den förklaring hr Beauvallon fordrade. Det är hvad som utmärkes med orden: sådana uttryck hvilket vi skrifvit. Jag bedyrar, att om jag kän lagens förbud i frågan om dueller, och om jag tänk! närmare efter, så skulle jag icke satt dessa ord skrifvelsen. Presid. Detta uttryckssätt i er skrifvelse tillkännager, att man ville tvinga Dujarier-till duell, antingen för det då uppgifna skälet, eller af-andra bevekelsegrunder. Skall ni icke hafva yttrat, att hr Beauvaållon nog skulle veta tvinga hr Dujarier till att slåss? Gener. advok.: Jag tillägger, att det var just. efter detta samtal, man lät er underteckna ifrågavarande skrifvelse för att rättfärdiga den hotelse ni gjorde. Vittnet. Jag bestrider det; och om man hade velat tvinga mig att underteckna, så skulle det för mig utgjort ett fullt afgörande skälatt alldeles icke skrifva under. Gen. adv. Men huru kommer det sig, att ni, som representerade Beauvallon, satte all orätt på hans sida? Den ifrågavarande biljetten låter ej förklara sig, utan med antagande af den hotelse, hbvarom mean talat. Villnet. Jag har förklarat biljetten. . Presid. Herrar edsvurne skola veta uppskatta örklaringen. Hvyarest träffade ni Beauvallon efter detta möte? s Sv. Jag träffade honom på caf dOrcay, och vi tillbringade dagen tillsammans. Vi åto afton tillnopa, och han var otröstlig öfver det valaf vapen, som hr Dujarier gjort. IeCon Duval. Vittnet lemnade ej hr Beauvallon örrän kl. !j,49? Sv. Nej. Fr. Och han hade, ända dittills, icke gitt till ir. Cassagnac? Sv. Jag har icke sett det. Fr. Men gjorde han det på duelldagen ? Vittnet. Duelldagen, kl. 1V,9 på morgonen; kom ir Beauvallon till mig, och jag föreslog honom de adelpistoler jag håde. Han svarade att han skulle sga ett par andra, hvilka jag fann ganska farliga.