såsom nollor; men plötsligen, efter slutad kur börja skrifva i någon landtbruksjournal eller tic ning, hålla tal på offentliga sammankomster, oc blifva ansedda för ljus, till sina fordna kamrater och lärares stora förundran. Det finnes åter ett fjerde slag, som är vida fa ligare genom det förtroende, som deras bildning öfrigt och deres ställning i lifvet tillvinna dem nemligen dessa kemister eller botanister ifrån nå got af läroverken, hvilka hysa den öfvertygelser att, iiail oe läsa några tyska författare, som t. ex Thaer, Burger eller Pabst etc., de kunna och bör blifva ansedda såsom mest passande för en förestån darebefattnings bestridande på något institut, uta att fästa afseende derpå, att alla Sveriges landtbruks instituter utom: Degeberg äro gärskildt inrättad till det ändamål, att af allmogens söner bilda rät tare; att det således är föreståndarens första oci oeftergifliga pligt att bibringa sina elever det prak tiska i landtbruket och ej att ingå med dem ut några högre vetenskapliga undersökningar uti de theoretiska, det må nu röra hufvudsaken, det vil säga jordens ändamålsenliga skötsel, på närmar eller fjärmare håll. Efter att hafva företagit er utländsk resa, på några månader, vanligen til Tyskland, arrendera de en obetydlig egendom närt det läroverk, der. de äro anställda, och hvem ä! sedan en mera kompetent domare i frågor, som rörs landtbruket, och hvem kan bättre meddela allmogens söner det praktiska af åkerbruket? De sjelfvc skola säkert mest få tåla alt se sig jemföras; och deras värde skattas ganska högt äfven af andra hvilka icke betänka, att största delen af deras verksamhet borde upptagas af de åliggandens full. görande, som deras embete vid läroverken ålägger dem. Huru oriktig deras åsigt är, behöfver man ej gå långt för att inse. Hvad är det nemligen man bör fordra af en utexaminerad rättarelärling? Ar det kanske kemi, botanik, växtfysiologi, geologi o. s. v.? Och i hvilka andra ämnen kan man förutsätta, att en sådan person skall vara hemmastadd, som i hela sin lefnad har gått på en helt och hållet annan bana än den, hvarpå man bildas till en duglig praktisk lärare? Jag hyser för alla dessa den djupaste vördnad, endast man slipper att se dem bekläda sådana sysslor, hvilka ovilkorligt skola göra dem skadliga för samfundet; ty de nedrifva allt vad dugliga nitälskare för saken genom ihärdighet sökt uppbygga, — — och det är isynnerhet om dem som man kan säga: Skomskare, blif vid din läst! Det finnes i alla fall skickliga pPpersoner nog till bestridande af nämnde sysslor, utan att en direktion vid ett landtbruksinstitut behöfver välja dylika quasi-landtbrukare till bestridandet af en syssla, som enligt min tanka fordrar mera insigt i det mekaniska af åkerbruket, än någon af dessa omnämnda herrar eger, alldenstund man vant sig att af Tyskarne, som alldeles icke endera åt det praktiska och i detta fall ej äro Svenskarne i någon mån öfverlägsna, hemta unlerrättelserna om landtbrukets ståndpunkt och utveckling med förbigående af alla engelska förfatare, hvilka man knappast känner till namnet — lessa författare, som man nödvändigt mäste känna, om man vill tänka på att vara en duglig praktisk ärare; ty ur tyska författare kan ingen säga sig vafva fått lära mycket i detta hänseende. Vi äro lock ej så ensidiga, att vi fördöma några vid ett andtbruk användbara kunskaper (och de äro mån3); utan vi hafva endast försökt bevisa, att det j är någon af dessa som serskildt skall utgöra ufvudsaken. Snarare bör en liksidig bildning i lla läggas till grund för den praktiska erfarenhet, om inhemtas under ett flerårigt vistande vid ett nstitut och för den theoretiska, som kännedomen f den nya landtbrukslitteraturen bibringar. Anger man, att en sålunda utrustad person eger erjemte ett praktiskt sinne, så bör väl denne blifa ansedd för den mest passande föreståndare för tt institut, der syftemålet är att göra dugliga lättare af allmogens söner.