Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 1

Article Image
Fr. Hade icke en af Dujariers sekundanter yttrat till er: var viss, att om Dujarier ej går in på att slåss för detta skäl, skall han blifva tvungen att göra det för en annan orsak? Det är Dujarier sjelf, som haft detta yttrande till mig. Ieon Duval. Hade icke lördagseftermiddag, kl. 3, hr dEquevilley träffat Dujarier och sagt till honom: Beauvallon upprepar öfverallt, att ert ansigte misshagar honom? Denna omständighet bör vara vittnet bekant. Sv. Ja, det är de:ta uttryck jag antyder. Fr. Lät Dujarier er veta bevekelsegrunden för duellen? Sv. Han sade mig. att det var för de lumpnaste orsaker; och lät mig förstå, att tvisteh snarare bestod i den ene tidningsskrifvarens gräl mot den andra: le Globes mot la Presse. Fr, Syntes det er, att det å hans sida var en afgjord vilja att slåss? Sv. Ja, min herre, han sade mig, att det var honom omöjligt att vika tillbaka, för att ej i Beauvallons ögon synas feg, samt att, om han ej upptog handsken denna gång, han skulle se sig tvungen att göra det en mängd andra gånger. En af juryn. Jag frågar, om vittnet ej förundrades öfver att finna Dujarier, som aldrig dragit värja och aldrig lossat pistol, så bestämd för saken? Alex. Dumas. Det syntes mig naturligt. Som jag såg, att han hvarken förstod handtera värja eller pistol, lät jag min son föra hr Dujarier till skjutbanan, för att se hvad han var i stånd att göra. Min son ledsagade honom dit, och återkom sedan, med dessa ord: han kan ej skjuta. Han har brutit sönder två laddstakar. — Han var så öfvertygad att en olycka skulle hända honom, att, såsom han var mig skyldig 1000 ecus, han gaf mig en anvisning på Lafitte, sägande: gå och inlös den innan kl. 40 i morgon; ty jag skall dödas eller såras, och om min bankier får veta det, skall han neka att betala er. Han hade den öfvertyselsen, eller snarare förkänslan, att han skulle såras eller dödas; men han ville duellera ändock. — Dagen derpä mot kl. 8 begaf jag mig till Dujarier. Jag märkte att trappan var blodfläckad, oiktadt duellen ej ännu egt rum, Kl. 11 sade man!

1 maj 1846, sida 1

Thumbnail