Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 1

Vt VN WH1NsNS( 22ZICICOMMDOUSSTTTTTTS STSTTnTnrrtvvnoBll LI dringar, tillåta en motstårdare, mycket stark i vapen, att slåss med en annan, som icke känrer konsten? 4. Dumas. Motståndarnes styrka är ofta obekant. Personer, i förhållande att komma till dueH med hvarann, dölja ofta för hvarann sin styrka. Gen. adv. Det är icke, såsom mig synes, rätt hederligt. A. Dumas. Frågorna om ädelmod och finkänsla, hvilka utan tvifvel äro ganska vackra frågor, försvinna stundom för frågan om tillvarelsen. Presid. Den der boken skall aldrig komma 4 mitt biblietek (Skratt). Mamsell Rosa Dolores Lola-Montes, 21 år, dramatisk artist. Pres. Säg oss dag för dag hvad ni påminner er i denna sak. Villtnet. En dag tillkännagaf jag för hr Dujas rier min önskan att göra hr Beauvallons bekäntskap; men han sade mig att jag hade orätt. Jag ville bevista middagen på Freres Provengaux; han satte sig deremot. Dagen derpå om morgonen, orolig att ej se honom, skickade jag för att höra huru det var med honom. Han hade icke hemkommit; hans åkdon väntade vid porten till Freres Provencaux. Litet derefter kom han hem; jag frågade hur det var med honom; han svarade att han kommit i en brydsam affär, som han längre fram skulle underrätta mig om. Hela dagen syntes han tankspridd. Hr Bertrand kom och bad mig gå på min repetition: det han hade att tala med Dujarier, angick ej fruntimmer, sade han. Man åt frukost, man talade om artiklar i Le Globe och om tvisterna mellan de begge tidningarne. Min ballettmästare kom slutligen att söka mig, för att föra mig till Porte-S:t-Martin. Fr. Ni visste ej att det var fråga om en duell? Sv. Nej, min herre. Ty hade jag vetat deraf, så kulle jag hafva hindrat den! i Fr. Huru? Sv. Jag skulle hafva gått till poliskommissarien, Her jag skuHe sjelf hafva begifvit mig till duellNlatsen, Fr. Hvad gjorde ni efter repetitionens slut? Sv. Jag gick hem till mig. Jag träffade der ne de Boigne och Arthur Bertrand, som samta