Aftonbladet – 30 april 1846, sida 3

ENGLANDS PENNINGEFÖRHAÅLLANDEN OCK JERNVÄGSFÖRETAG. En korrespondentartikel från London i en tysk tidning innehåller åtskilliga intressanta uppgifter, rörande de stora kapitalerna och deras användande, hvilka vi ansett förtjena att här ätergifvas. Man kan uppskatta summen af de jernvägsföretag, som för närvarande bedrifvas uti Stora Eritannien, Frankrike, Tyskland m. fl. stater på kontinenten, samt Amerika, till ett belopp af 464,269,690 st. och det är till större delen med engelska kapitaler dessa företag utföras. Den förlägenhet och de förvecklingar, säger korrespondenten, som uppstått här i landet, genom dessa stora summors anskaffande, tro vi oss icke bättre kunna framställa, än genom följande jemförelse: Om en handlande för sin rörelse eger ett visst kapital och ett visst antal kunder, så bildar sig lätt en regelmässighet i de dagliga och månatliga lomsättningarna; men om nu plötsligen kundernas antal, men icke kapitalet, fördubblas eller till och I med tredubblas, och hvar och en likväl vill blifva I tillfredsställd, så måste stockningar och förlägen;J heter uppstå, hvilkas resultater icke kunna på för. hand beräknas. Detta är ungefär den närvarande casus. Det är visserligen sant, att penningarna icke för jernvägarnes skull gå ur landet, såsom det skedde 11834—1836 med några få millioner, hvilka såsom l verklig valuta gingo till Amerika, kanhända för Jatt icke mera återkomma; men dessa summor gingo då ur några få dussin kspitalisters kassor, under -det de ganska många millioner, som redan äro betalde eller ännu böra cnskaffas skola dragas från förlagskapitalerna för en stor mängd industriidkare af aila klasser, hvilka, om de också äro i (ständ att anskaffa kapitalern2, likväl derigenom i skola se sig förlamade i sitt yrkes bedrifyande och Tmänga totalt ruinerade. Följden är att, serdeles luti provinsstäderna, fabrikanier, handlande och lindustriidkare af alla klasser, om de icke genom lerkänd rikedom eller speciella förhållanden bild: ett undantag, betraktas med ett misstroende, som ännu mera störer deras rörelse. Bankerna draga sig tillbaka, säga opp sina kapitaler och nekas. k. faciliteter. Stora summor, af hvilkas reyenycr enIkor, faderoch moderlöse och familjer, som dragi sig tillbaka, lefvat, äro dragna ifrån erkända sekuriteter (fonder etc.) och lagda i jernvägsaktier, af hvilka många kanhända icke komma att ge en fyrk. Det är visserligen sant, att penningarna, då de icke -gå ur landet, småningom åter flyta i sins gamla kanaler, men den cirkel de hafva att genomlöpa är mycket större än hitintills och proceduren vid omloppet följaktligen mycket långsammare. . Man har här försökt att på två år verkställa hvad som fordres tjugu år till. Om man på klokt sätt vill tillstädja nödig tid, så lider det intet tvifvel, att ett stort antal — om också just icke alla — nu ifrågasatta jernvägar blifva af stor vigt och utomordentlig nytta för landets intresse. En af de skarpsinnigaste, som bedömt våra förhållanden, går så långt, att han påstått att under tidens lopp ett reveny af 5 proc. pro anno utaf afkastningen från alla jerobanorna skulle kunna betala räntorna på nationalskulden. Den ögonblickliga förlägenheten är sådan, att om också icke alla, utan blott största delen af de 815 jernvägsbiller, som äro pårlamentet förelagja, blifva sanktionerade, ytterligare hundra tusen personer tvingas till inbetalning af deposita, och derigenom mäste störas i deras legitima yrken. Parlamentet kan icke afslå af blott en nyck; om the standing orders strängt iakttages och ingen tillräcklig opposition kan visas, kan icke heller planen refuseras. Men att 813 biller af det slag, att de på ett eller två år skola draga mer än tre hundra millioner st. i klingande mynt ur kassorna och dertill förnämligast den industriidkande delens xassor, att dessa billericke så hastigt kunna träda i krat såsom lagar, är nog begripligt, och man måste förundra sig öfver att icke regeringen genast vid parlamentets öppnande föreslog en lag, för att hindra ett ondt, hvilket icke kan beräknss till sina följder. Men man väntade att äfven under denna session, en mängd lagliga former skulle åsidosättas såsom det skedde under 48435 års session, hvarigenom tillbakavisandet redan skulle hafva följt af sig själf. Aktionärerna i några aktiebolag ega, så länge dessa bolag ännu icke äro inkorporerade genom någon parlamentsakt, ingen autoritet såsom massa; denna hvilar till en viss grad i händerna på den kommittå, hvilken först uppgjort planen. Men dessa bestå ofta af en här utaf direktörer, advokater, ingeniörer och leverantörer, hvilka icke hafva något intresse af alt upplösa ett sällskap blott derföre att det visar sig nägon svårighet att utpressa rörelsckapitalet af många oförmögna intres enter. Efter en 1l3g är hvarje serskild aktieegare med hela sin förmögenhet ansvarig för sällskapets skulder. Efter inkorporationen mildras denna lag på det sätt, att först direktionens förmögenhet måste tagas i anspråk och sedan, ifall något brister, ega kreditorerna att vända sig till aktieegarne. Man ser likväl att uti denna konstruktion den naturliga och kloka lag likväl icke blifvit förbigången eller upphäfven, att hvarje associc är ansvarig för sin firmas skulder. Uti denna förlägenhet hafva regeringens organer förklarat, att gensst efter påskferierna en lag kommer att föreslås, som skulle eutorisera fullkomlig upplösning af en jernvägsbill ifall aktieegarne derom petitionera hos parlamentet. Uti hvarje dylikt fall skulle naturligtvis skyldigheten till ytterligare insatser försvinna och intressenterna skulle återfå sina redan insatta penningar, efter afdrag af kostnaderna. Utsigten till en sådan lag har under den sednare tiden till någon del återfört förtroendet i penningeoch varumarknaden. Men man fruktar dock att jå petitioner inkomma, emedan många aklieegare frukta att dårskapen af deras extravagans skall komma att offentliggöras, och genom denna fruktan hållas tillbaka. . Gefle d. 29 April. Ett bröllop i Alfta kyrkoby, som firades tredje dag Päsk, företräddes af en hände!se. gom kunnat biifva ganecska garclie — Till Pe