Aftonbladet – 30 april 1846, sida 2

millioner invånare, hvaribland 200,000 fattige, är i det hela vida mera bekymmersam, än pauperismen i en stat med 30 millioner menniskor och en million fattiga, då det förra utgör en femtondedel, det sednare blott en trettiondedel af befolkningen, fastön siffran i det sednare fallet visar sig fem gånger större än i det förra. Men sådant är i sjelfva verket det förhållande som visat sig i bredd med uppfinningarnas, vetenskapens, bildningens och industriens framsteg, nemligen alt visserligen de fattigas antal derunder stigit betydligt, men genom öppnade nya arbetstillfällen och bergningsutvägar, der näringsfrihet funnits, har ej blott summan af nationa!rikedomen i det hela, utan äfven antalet af dem som kunna berga sig sjelfve, tiltagit i ännu större proportion, fastän olika i länder med olika samhbtällsinrättningar och lagar i öfrigt. Det är i synnerhet i detta sista afseende som de i vår föregående artikel framdragna faktiska upplysningar från Frankrike och Bäjern samt jemförelsen mellan dessa länder, hvilken vi nu anse öfverflödist upprepa, på ett märkvärdigt sätt talar till fördel för näringsfriheten, då deraf obestridligen ådagaläzges, att det jemförelsevis största antalet eller hela befolkningen i medeltal i det förra landet, med irihet i jordbesittning och näringar, nu för tiden både kan bestå sig mera i lifsmedel, är bätire klädd och uppnår en längre lifstid, än under föregående t-dskiften då jordbesittning och näringsutvägar voro underkastade flera inskränkningar, och visar ett vida bättre sedligt tillstånd än i Båjern, der flere sådana hinder ännu exisera. i 2. Men i och med denna första fråga är också den andra i ordningen afgjord; ty det är klart, alt i samma mån som den största delen af ett lands invånare kan bättre berga sig sjelf, har dea äfven bättre råd att sörja för de hjelplösa, in i ett land med få näringsutvägar och brist på kapitaler, och der sålunda de flesta äro fat tiga. Det kan visserligen finnas en och annan, som tycker sig se en tröst i den likhet, soo derigenom uppstår i vilkor; men denna tröst måste för ett ädelt sinne vara ganska ringa, emed2n den har ett nära semmanhang med ausden, den ustaste af alla lidelser. 3. Hvad slutligen den tredje frågan beträffar, eller om möjligheten iör de fattige sjelfve att berga sig, så är det lika klart, att i samma min, som genom uppfianingarnas framsteg och machinernas tillbjelp tillverkningskostnaden för lifsförnödenheter atager, under det mängden af alla slags konsumtionsartiklar tilltager, så kan äfven den mindre bemedlade lättere och för samma summa bestå sig ett större belopp af lefnadsbeqvämligheter än tillförene. Eti par exempel kunna bäst upplysa detta. Hos vildarne t. ex. och i vårt eget land hos Lapparne, finnes väl ingen, äfven af de förmögnaste, som icke i sin rökiga med renhudar betäckta jordkåta måste slita långt mera ondt än dagakarlen i det civiliserade samhället, hvilken numera med skäl anses befinna sig i ett ganska beklagansvärdt tillstånd, om han icke åtminstone kan bo i ett ordentligen eldadt rum. Tikaledes, om vi vilje jemföra olika tidskiften inom de civiliserade samhällena sjelfva, samt näringsfribetens och uppfioningarnas verkan på lefnadstillståndet och välja exemplet af just den gren, i hvilken kapitalernas öfvermakt visat sig mest öfvervägande, och som gifvit anledning till de långvarigaste ropen om beröfvad arbetsförtjenst, wm. m., neraligen bomullsspinnerierna, så är det en sanning, att vid spinnmachinernas uppkomst blefvo väl en mängd personer, som förut födt sig med att spinna för hand, för en tid brödlösa; men deremot har den nedsättning, som dessa machiner och konkurrensen mellan fabrikerna verkat i prisel på bomulstyger, så lättat tillgången doraf för de mindre bemedlade, och i följd deraf så ofantligt ökat afsäitningen, att äfven den arbetande klassen nu kan vida lättare bestå sig en anständig klädnad än för 100 år tillbaka, medan antalet af dem, som äro födda genom arbete vid Bomullsfabrikerna, mer än fyrdubblats. Lägger man alla dessa omständigheter tillsammans, så måste det obestridliga resultat deraf uppkomma, att hela det rop emot näringsfriheten, såsom varande en källa till kapitalernas tyranni, ökad pauperism med mera, hvaraf vi i början af dessa artiklar citerade ett profstycke ur den af Postoch Inrikes-tidningen åberopade tyske författaren hr Buhl, icke utgör annat än en stor, ofantlig förvillelse, som utgår från en ensidig, okunnig och barbarisk uppfattning af både samhällenas naturi allmänhet och nationalekonomiens lagar samt kapitalernas och arbetets förhållande till hvarandra i synnerhet. REVY AF TIDNINGARNA. Represenlationsfrågan. En eller två kammare. FA Te. .