Aftonbladet – 30 april 1846, sida 2

— ÖRMAR I OSTINDIEN. Landet Birma i Ostindien är uppfyllt af en så väl till antal som arter alldeles utomordentlig mängd ormar. De,som innevånarne kalla Nau, hvilka äro mycket farliga och hvaraf det gifves flere arter, finnas i stor myckenhet i Pegus skogar. Då dessa kräla framåt, lyfta de opp hufvudet till lika höjd med en menniska och om det då träffar någon person som icke hinner fly undan, döda de honom i det de kasta sig öfver hufvudet på honom. Man omtalar att, då ett af dessa fruktansvärda djur uppehöll sig i grannskapet af en by, utlofvade innevänarne em stor belöning åt den som dödade ormen. En ung hustru vågade äfvyentyret. Hon lät smälta beck i en stor kruka och satte den på hufvudet och gick på detta sätt emot ormen hvilken ef.er sin vana reste opp hufvudet och stack ner det i beckkrukan, men sedermera endast med möda förmådde draga det åter och dog kort derefter. Hen farigaste fiende så väl för dessa som andra ormar är en spindel, som birmanerna benämna Pengu. Ehuru litet detta djur är, knappt 4 7, tum i längd, bär det ingen fruktan för ormarne, Dess kropp är batäckt med ett: sköldpaddlikt skal och undra delen är öfvervuxen med mörkröda hör. Då det kommer öfver en orm, Springer det hastigt upp till hufvudet fäster sig der med tänderna som äro krokiga och skarpa som utgjuter eit d gift hvaraf ormen snart mnerfaller lifös. Epindeln utsuger derefter ormens hjerna.