första delen af middagen. Det var i honom två slags menniskor: såsom affärsman, förtröfflig; såsom verldsman, dref han ej alltid eu godt skämt. Jag svarade i samma ton, och jag sårade honom utan tvifvel Efter måltiden, frågade han mig, om jag sökte sak med honom. Jag svarade, att jag icke sökte affär, men att, efter han bjöd mig en,så upptog jag den. Jag lemnade salen och gick till FAmbigu. Fr. Hvad skäl bade då Pujarier, att anfalla er? : Sv. Jag hade riposterat honom med skämt, med epigrammer, utat: personligheter liKväl. Också begriper jag icke hans anfall på mig från början. Fr. Månne Dujarier var, hvad man kallar, en man som söker gräl? Sv. -Så långt vill jag icke gå. Men jag fann konom sårande för mig, i synnerhet den aftonen. Fr. Hade ni reat honom? Sv. Jag ville aldrig väcka tvist med honom. Fr. Hvad tilldrog siz under middagen? Sv, Uttsyck af dålig smak från Dujariers sida. Han drack skålar för damerna; mon i ordalag, som jag tror mg böra förtiga. Fr. Af anständighet utan tvifvei? Sv. Nigot litet. Ieon Duval. Här måste man säga allt. Roger de Beauvoir. Nåvöll Hr Dujarier steg upp, drack dem. Ligvenne till och sade: Anais! jag skall ega din person inom en månad. PV UFS EE