Aftonbladet – 29 april 1846, sida 3

medelst arbete lindra -sin betryckta belägenhet men hustrun var lika lat som osnygg. Då man nen å sin sida med föga vänlighet bemötte hustrun så var äktenskapet mindre lyckligt. De hade re dan 3:ne barn, af hvilka den medlersta i ålder sonen Sven, på femte året, jemnt var sjuklig och gjorde modren mycket besvär. Förgäfves hade man för honom sökt läkarehbjelp; men hans till. stånd blef icke bättre. Mannens arbetsförtjens visade sig för familjens uppehälle otillräcklig, hva: dan hustrun nödgades gå omkring och tigga, för att undvika att, jemte barnen, svälta ibjel. Dessa olyckliga förhållanden skola hafva ingifvit Elna den tankan, att afdagataga den sjuka gossen, och på detta sätt befria sig och familjen från en börda samt gossen från ett sjukligt och eländigt lif. Sin föresatts utförde hustrun på det sätt, att hon onsdagen d. 49 November sistlidet år begat sig till en, !,;:dels mil från hennes hem boende, hustru, der hon förskaffade sig en arsenikbit a! ungefär en ärts storlek, hvilken hon föregaf sig vilja begagna emot tandvärk. Följande morgon omkring kl. 8 skaffade sig Elna nägra kok potäter, krossade litet salt och blandade deruti giftet. Sedan potäterna blifvit skalade, gaf hon dem, jemte det sålunda tillredda saltet, åt den olycklige gossen, som på detta sätt förtärde allt giftet. Härefter låg barnet stilla några timmar. Fick så en häftig uppkastning och klsgade sedan öfver törst, bvarföre han erhöll något att dricka. Kräkning påkom tvenne gånger vid middagstiden. Sedermera låg barnet tyst och stilla hela dagen tills mot aftonen, dä det klagade öfver plågor. Mannen, som denna dag var borta på arbete, blef nu efterskickad och hemkom. Han fann hustrun ytterst bedröfvad, sittande på sängkanten hos den sjuka, som redan var mållös. Barnet afled kl. mellan 40 och 441 på aftonen, utan häftigare plågor. Hela dagen hade Elna skött sina sysslor som vanligt; men mot aftonen, och sedan barnet aflilit, började hon bittert sörja för sitt brott. Då nannen sökte trösta henne, svarade hon: denna lag glömmer jag aldrig,. Efter några dagar bekände hon brottet för manren och den qvinna, i hvars hus de bodde. Dessa vådo henne då för sin själasörjare omtala saken, ch denne anmälde härpå förbällandet för vederjörande kronobetjent, genom hvars försorg Elna I. 49 December häktades. Inför domstolen erkände hon brottet, men uppaf, att hon förut omtalat sitt beslut för mannen, ch att denne ej vidare sökt derifrån afråda henne, n att han endast sagt, det han ej ville hafva nåot med den saken attskaffa. Denna uppgift kunde ikväl icke, emot mannens nekande, ledas i bevis. Läkarebetyget innehöll, att barnet aflidit äf areniksförgiftning, och Elna dömdes att mista lifet. Hustrun, som utlemnat giftet, fälldes till 33 dr 46 sk. böter m. m. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har fastlällt detta utslag, som nu är Kongl. Maj:t unerställdt.