Aftonbladet – 27 april 1846, sida 3

kämnersrätten; och Westerberg, som tillförene va: rit straffad för snatteri, hålles häktad. FARAN AF ATT TAGA SIN HUSTRU OM HALSEN. På Blackered inom Tväreds socken af Åhs härad, Elfsborgs län bodde bonden Magnus Andersson jemte sin hustru Maria Persdotter. De hade gift sig vårtiden 1844, då mannen inköpt ett åttondels mantal Blackered. Till betalning af denna fastighet använde han 300 rdr bko, hvilka hustrun fört i boet. För den öfriga köpeskillingen stannade han uti skuld, den han dock medelst arbetsamhet -och hustållning sökte småningom afbetala. Imedlertid var ställningen icke fördelaktig; och detta förbättrade icke hustruns af naturen kinkiga lynne. Hon grälade ofta på mannen, och det nygifta parets husliga lycka var ingalunda afundsvärd. Hände sig så i Juni månad 1843, att hustrun förkylde sig och insjuknade. Under denna sjukdom blef hennes lypne ännu värre än vanligt. Natten till den 28 Juni trätte hon, efter mannens uppgift, oupphörligt på honom, så att han ej fick någon ro. Förergad uppsteg han klockan half tre på morgonen, för att tysta sin hustru. Han fattade henne om strupen, kramade till, släppte wäl sitt tag, men förnyade straxt derpå misshandlingen. Maria Persdotter visade dervid intet tecken till vånda. Mannen gick då och lade sig åter, samt insomnade, men uppvaknade klockan half fyra, då han, förundrad öfver att hustrun förhöll sig så fogligt och så länge lemnade honom i fred, uppsteg, för att tillse huru hon kunde befinna sig. Hustrun var död. Förfärad häröfver skyndade Magnus Andersson in till sin närmaste granne. Här började han med utropet: Du nådsens Gud! berätta att hustrun var död eller låg i själatåget. Grannen. följde honom in, och de funno Maria Persdotter afliden. Liket upptogs och lades i ett annat rum. Sednare på dagen tvättades det, och syntes sedan på halsen blåa märken, liksom. efter fingrar. De följande dagarne förmärktes Magnus flitigt anlita flaskan och syntes sorgbunden. Tillspord, hvarifrån hustrun kunnat få märkena kring halsen, yttrade han, att hon slagit sig mot sängkanten. Då polisundersökning den 4 Juli anställdes, förnekade Megnus först att ban burit hand å sin hustru; men erkände sedan, det han tuktat henne; genom att krama henne om strupen. Inför Åhs häradsrätt aflade han bekännelsen om sitt brott, sålunda vi här berättat det. Han dömles till döden. Inför Götha hofrätt besvärar han. sig öfver detta utslag; säger att bekännelsen blifvit honom dels afloekad, dels aftrugad. Verkliga örbållandet skulle hafva varit, att han om natten gifvit hustrun mat. Hon hade då råkat sätta nåsot deraf i halsen. Hon beklagade sig häröfver, ch mannen, som hört att, det vid sådana tillfällen kulle vara nyttigt att taga den lidande om halsen och slå henne i ryggen, hade så gjort. Och derfrån förskrefyo sig. blånaderne. Härförutan begärde Magnus att få åtskilliga vittnen hörde. Med anledning: häraf återförvisades målet. Häradsrätten stannade imedlertid uti sitt förra itslag, hvilket af Götha hofrätt blifvit stadfästadt ch underställdt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning: