Aftonbladet – 27 april 1846, sida 2

namn Lecomte, 48 år gammal. Han skall icke af politisk orsak, utan af personligt hat till konungen, hafva gjort mordförsöket. Konungen bibehöll sitt sinneslugn vid detta; liksom de föregående tillfällena, då Bergerons, Fieschis, Alibeauds, Meuniers, Darmåes, Huberts och Quennissets mordanslag utfördes. Han var den, som sjelf gjorde ett slut på den sinnesförvirring, som skottet väckt hos samtlige öfrige närvarande, med de orden: men det skall ju bära af till slottet; kör pål Lecomte hade ämnat skjuta på konungen vid bortresan, men innehöll dermed emedan drottningen satt åt den sidan der han gömt sig på muren, betäckt af några trädqvistar, som han sammanflätat. Han var känd såsom en utmärkt skytt, hvilket gör utgången af detta mordförsöket, mera än något af de föregående, till en af de lyckligaste ödets skickelser. Man kan föreställa sig, hvilka utläggnihgar som händelsen imedlertid fått; och att saken af många anses, såsom i lycklig stund inträffad, för att underlätta regeringens seger vid de snart förestående nya deputerade-valen, m. m. Afven utsprides, att den kommer att afskräcka drottning Victoria ifrån det tillämnade besöket i Paris. Österrikiske ambassadören, som ämnade följande dagen hemresa, har i anledning af denna tilidragelse stannat qvar. Polisransakningen hade redan föregått i Fontainebleau, och fången skulle afföras till fängelset i Luxembourg. Han kommer att dömas af pårskammaren. Storfursten af Ryssland, Constantin, har vårit i Toulon, men biott helt korrt, som det troddes, litet missnöjd med emottagningen, hvilken blott skall hafva inskränkt sig till de nödvändigaste formaliteter. Deputerade-kammaren förehade marin-budgeten. Ifrån Algier hade man underrättelser att marskalk Bugeaud, i följd af ansträngningarne under krigståget och resorna, insjuknat i en feber och icke kunnat resa från Oran. Uled Nails skola bafva slagit den af öfverste Carnon förföljde Abd-el-Kader och tagit ifrån honom baga.e och fångar. Harars lära hafva äfven öfvergifvit Emiren. SPANIEN. Den nyafministeren var d. 42 dennes kompletterad, och ryktet om ny ministerförändring besannas ej. Personerna äro följande: Isturitz, konseljpresident och utrikes minister; Pidal, inrikes-; Mon, finans-; general Laenz, krigs-3 Caneja, justitie-; Armero, sjöminister. Det ser ut, som om Eganos uteslutande varit förenadt med stora svårigheter. Narvaez var i Bajonne, der han mött sin hertiginna. Han bar ej antagit tillbudet att blifva ambassadör i Neapel, men reser till Italien för att der lefva såsom privat man. Infanten Don Enriquez var icke ännu återkallad till Spanien. STORBRITANNIEN. Från London gå underrättelserne till och med d. 47 dennes. Underhuset höll samma dag sin första session efter påskferierna,i hvilken debatten rörande första läsningen af irländska tvåogsbillen åter fortsattes, utan att dock bringas till slut. Under det talarne uttömma sig öfver detta ämne, taga händelserna i Irland den mest beklagansvärda och hotande gång. Hungersnöden har nu på flere ställen drifvit folket till förtviflan och våldsamheter. I Tipperary hade en kärra, lastad med mjöl, midt i staden blifvit anfallen af hungrande menniskor och plundrad. Polisen, som ville hindra detta, mottogs med stenkastningar, och trupper måste rycka fram för att återställa Iugnet. I Clonmel hade 4 å 5000 arbetslöse fattige d. 44 dennes plundrat bagarbodarna och flere. spanmålsoch mjölmagasiner. Staden var i ett slags belägringstillstånd, och nästan alla unga män af de bättre klasserna patrullerade och förrättade vakttjenst. I Roscarbery hade en gård med underlydande qvarnar blifvit plundrad. En af talarne i underhuset yttrade, att nöden nu kommit derhän i Irland, att folket hellre valde att dö för soldaternes kulor, än af hunger. Man ser dessutom af hvad denne talare yttrade, att många flere våldsamheter ägt rum, än de nyss uppräknade. Han talade om plundring af fabriker, magasiner och fartyg, lastade med spanmål. Morgondagsposten medför utan tvifvel ytterligare detaljer om dessa bedröfliga uppträden. a POLEN. Kejsar Ferdinand har nu faltat ett beslut i afseende på dagsverksskyldigheten i Galizien, som utan tvilvel är ämnadt att återställa lugnet i denna olyckliga provins, men svårligen torde hafva denna verkan, emedan det blott är