Aftonbladet – 27 april 1846, sida 1

Sv. Det är möjligt, att något sådant tillkom men duellens sjelfva orsak berodde ej deraf Den enda anledningen var min motståndare nekande att gifva mig förklaring rörande upp trädet vid spelet. Fr. MHvilka andra orsaker skulle eljest kunns haft inflytelse på ert beslut? Hade ni icke yttrat, till exempel: det är länge som jag velai komma åt Dujarier ? Sv. Jag har aldrig föllt sådana ord. Fr. Hvad tilldrog sig, dagen derefter, vid mötet emellan edra och Dujariers ombud? Sv. Dujariers män, Arthur Bertrand och Charles de Boigne, vidhöllo, att det icke förefanns allvarsamt skäl att slåss. Mine, deremot påstodo, att Dujariers nekande att gifvå förklaring, var en mer än tillräcklig förolämpning. Fr. Mon, att en menniska säger sig vara förolämpad, är icke nog, för att finna grunden härtill verkligen antaglig. Sv. Mina ombud, allvarlige män, svarade på detta inkast, att, för en person med hjerta och heder, utgjorde den omständigheten, att neka rättelse af. en missräkning vid spel, detsamma som en förolämpning mot den som fordrade rättelsen; och att förolämpningen ännu mer ökades genom att slutligen ej svara med annat än ett föraktfullt skämt. Fr. Var er afsigt att gifva döden, från det ögonblicket ni beslöt er för duell? . Sv. Långt derifrån, herr president! Mina ombud, såväl som det ena af br Dujariers, hade örbundit sig, på deras hedersord, att låta oss välja värja; då skulle döden ej bxfvå värit troig för någondera af oss. Jag, å min sida, gaf ;ckså mitt hedersord, och jag förmodade att luellen sålunda skulle aflöpa. Fr. Huru kom det sig då, att värja ej valdes? Sv. Emellan första ock andra mötet inföll Nn soire; och man sade mig slutligen, att vi kulle slåss på pistob Oh nej! svarade jag ge