Aftonbladet – 27 april 1846, sida 1

lände kl. 1,9.. När jag ankom, sade jag: här äro vapnen,. — Känner ni dem?) frågade han mig. — Nej, alldeles ickel Fr. Vid hvilken tid var ni åter hemma på ert rum? Sv. Kl. 249. För återfärden hade jag begagnat en omnibus;och emot kl. 1,44 begat jag mig ånyo hem, efter ett besök hos hr Berat. Jag träffide minasekundanter, hvilka toz0o mig för att ledsaga mig tll Boulognerskogens Hr Arnoux medföljde dessa herrar. . Vi upps stego i en citadine vid Chinesiska Baden, och anlände till Chåteau de Madrid, sedan vi anskaffat kulor. Fr. Vid hvilken tid anlände ni till duellplatsen? Sv.. Nära kl. Y,49. I en alle sågo:vi hr Dujarier med sina sekundanter; jemte Dujariers doktor hr Deguise, chirurg vid Charenton.j Fr. Sade icke hr de Boigne åt er vid detta tillfälle, att man ej borde slåss; emedan skälig grund för en duell saknädes? Sv. Jag svarade, att.de förutgående öfverläggningarna tillräckligt ådagalagt grunden. Jag, för min del, begärde icke bättre, än att sluta der vi befunno oss, med vilkor, att Dujarier bifölle att förklara sig öfver sina-uttryck. Fr. Men ert vidhå!lande hade slutligen bedröfliga följder? Sv. Efter min åsigt, utgör duellplatsen ett ställe, dit ett oblidt öde eller en falsk bedetskänsla drager oss, men lhvärest mån, engång ditkommen, miste modigt fullborda ändamålet ned det olyckliga mötet.-Denna åsigt må vara min egen. Jag var öfvertygad derom då; för närvarande är jag ledsen öfver sjelfva denna öfvertygelse. Pretd. Deno ånger och återtagelse hedra er; men icke destomindre är det en sanning, att detta tänkesätt innefattar. ex beklagansvärd fördom.