Aftonbladet – 27 april 1846, sida 1

MÄRKVÄRDIG RÄTTEGÅNG OM EN DUELL EMELLAN TVENNE TIDNINGSREDAKTÖRER. ) Fr. Men, ni har sagt oss, att Dujarier före kastat er dröjsmålet med skuldens uppgörande tilläggande dessutom, att han ingenting :var: ej skyldig? Sv. Icke destomindre kände jag snig sårad och dagen derpå tillkallade jag tvenne af min: vänner, grefve de Flers och hr Roger de Beau voir. Jag berättade dem allt; och min afsig var, att af Dujarier bekomma en förklaring, hu ruvida hans mening varit att förolämpa mig antingen genom tonen eller genom ordalagen Mina ombud begåfvo sig till Dujarier. Fr. Hvad hade ni ombetrott edra ombud! Sv. Jag ger er uppdrag att säga åt hr Du jarier: Hr Beauvallon frågar er, genom oss om er afsigt har varit alt såra?, Dujariej emottog dem ganska ironiskt. Hvem är di den der hr Beauvallon, Mauvallon och Duval lon? Om han vill något, så vänd er till h:n Arthur Bertrand och Charles de Boigne, och ö:verlägg med dem., Fr. Men hvad sådana vittnen eller ombud kunna företaga sig, förbinder ej de begge egentliga parterne, de tvenne motståndarne. Sv. Jag vet, alt min tanka häromär af ganska liten vigt. Men jag betraktar en förbindelse, uppgjord och antagen genom ombud, såsom en personlig förbindelse. Dujarier nekade mig således att gifva förklaring! Jag tillstår, att i det ögonblicket kände jag mig så djupt sårad, att en duell syntes mig omöjlig att undvika. q Fr. Men -hadeicke också andra orsaker, fremmande : för: allt detta, gjort er fallen för duellen? SeA:; B, HM 91-och 93.